...har denna helg bestått av, bland annat...

Med andra ord blev det en fullspäckad helg. Arrangemanget vi hade på ungdomsgården där jag jobbar blev lyckat, ca 170 personer hade letat sig dit och stämningen var mycket god. En stor eloge till arrangörsgruppen, som består av ungdomar, och deras arbete samt övriga ungdomar som valde att gå till vårt drogfria arr!

Lördagen sa det svisch om, hjälpte lilla mamma med adventsbestyr och fortsatte sedan hemma...

...nu är stjärnorna på plats...

...får väl inte plats med så mycket mer ljus här...Ernst skulle vrida sig i plågor kanske...:)

Söndagen började med adventssång i Mo kyrka, inte lika många som vanligt där och det berodde nog på vädret...för Guuudrun vad det snöade den da´n. Jag skulle in och jobba dessutom, vi hade öppet hus med utställningar, trubadur samt glögg o pepparkakor. Även här var det få som kom...och jag har full förståelse, det var hysteriskt vad det snöade och blåste!

Överhuvudtaget var det glest denna skyltsöndag, få var de som gissade på grisens vikt på torget...

Kröp hem i 40 km/timmen, vägen blev smalare o smalare ju längre jag körde mot oss, det drev igen, och strax innan infarten hem låg det en bil i diket. Som tur var hade det gått bra och hjälp var på väg...

   När jag klev in på gården fick jag en känsla av förra vintern...hej o hå det gick fort...kallt är det också!

   Hej mitt vinterland tra la la...nu har det slutat snöa och dagen är vacker.

Tråkigt är att det krampar i tjejernas tassar vid promenaderna, så de blir korta och intensiva. En 1/2 timma har vi gått som längst.

  Kloklippning har vi hunnit med, och det var längesedan jag hade en hund som låg så här lugnt vid denna procedur!!  Men så kallas hon Coola Hanna också, ibland...

   Vad vi ska kalla den här tjejen däremot vet jag inte...men skönt verkar hon ha det i alla fall... :D

   Och sådant här bjuds jag på mellan varven. Anders har dammat av mixern och experimenterar med diverse frukter som förvandlas till goda smoothies!

Åsså avslutningsvis...

 Det är som mamma alltid har sagt;  svälj inte tuggummit!!

Och med dessa visdomsord avslutar jag denna måndagsblogg... ;D

 / L

...man kan ju nästan tro att jag ingenting vill göra hemma idag ;)...trevligare att blogga och kika runt på andras...

Det snöar lite småtrevligt samt -8,8° ute...

Ett bekymmer jag fått se´n vi flyttade ut till landet är; hur djuren har det ute i kylan...

Tänkte inte på det när jag bodde i sta´n, inte så ofta i alla fall, men nu tänker jag på det varje kväll som jag åker hem från jobbet!

Förstår ju att de ska vara rustade för kylan, men hur är det när det blir kallt så fort och tidigt...hur går det med gamla djur och årskalvar??

Te x förra vintern när det var så mycket snö, de kom ju inte åt någon mat en del. Här var det en fjolårs kalv, älg, som hade dött vid grannens ladugård!! Vi såg kalven och kon i flera da´r  innan...usch, hemska tanke, förstod inte då hur utmärglad han måste ha varit.

Grannen har en foderhäck, vet flera runt i kring, där han utfodrar och det är ju bra.

Ja ja, naturens gång heter det ju...men lite ont gör det...

Såg domherrar redan för flera veckor sedan och efter det...det kanske blir en vargavinter i år också...

Här på hemmafrontan har vi en "mattig"  hund idag. Vart jag än sitter vill Hanna upp i knät, men det blir ju inte så skönt efter ett tag, varken för henne eller mig.

När hon var liten däremot ville hon inte upp i famnen. Ålade sig ur och gnagde hellre på spisen, ja det är sant, hejjig hund!

   Två Ikea-råttor...

   ...när jag blev lite äldre uppskattade jag famnen, om det kliades på magen samtidigt...

Ja, det var lite om mina funderingar...de är många kan jag säga.

Ha en trevlig freda´ :D

 / L

I dag är det friskt ute, -6-7° på dagen som blev till -10° på kvällen. I och med att det blåser så kraftigt också blir det ju ännu värre...Scilla har valt att stanna inne en del promenader, för blåsigt tycker hon. Så nu ligger tjejerna och Anders i köket läsandes och gosandes till vedspisens sprakande...de har det riktigt varmt o skönt kan jag lova...

I dag var jag och Hanna till rehab i Karlstad, näst sista gången innan vi ska till Stefan Rosen. Nu är det inte mycket vatten i "traskern" om vi jämför med de första gångerna. Jag har inte sett Hanna på två veckor i "traskern", inte Camilla heller, och jag tyckte mig se henne röra sig smidigare, sen om det har med vattennivån eller inte, det vet jag ej. Däremot noterade Camilla att hon inte lyfter höger bakben lika högt som det vänstra. Sååå, nu får Anders snickera ihop till en cavalettibana :D...

Jag, och Camilla, tror att det kan vara att hon avlastat, som gör att hon går på detta vis. Jag märker hur hon på dessa veckorna, sen vi låtit henne trava på promenaderna, mer och mer ställer ut sitt högra bakben när hon står inomhus. Innan stod hon nästan alltid med det benet lite under sig, säkert för att avlasta det skadade benet och sedan tror jag det kan bli ett beteende när en hund går gipsad en längre tid och känner obehag vid belastning av det onda.

Camilla är väldigt tydlig med att rehabiliteringen av Hanna gått som på räls...inga bakslag som hon varnade mig för i början...så detta är inga konstigheter säger hon!

Hur ska jag nu förklara detta...jag kan bli så nitisk så det går till överdrift med hundarna, det vet jag, likaså att det inte alltid är så lätt för Anders i alla lägen...

Men nu känner jag en blandning av att jag orkar inte så mycket mer...måste tänka positivt och inte tro det värsta...för det ligger nära till hands hos mig...:/

måste tänka logiskt och tro på vad andra säger...

Men åter till cavalettibanan som Anders ska få fixa ihop, är inte så märkvärdigt som det låter...

4-6 små låga hinder som ställs upp. Höjden och längden mellan hindren anpassas efter hundens storlek. Hunden ska gå i skritt i koppel över hindren och höjden ska inte gå över hundens carpus (handlov) och anpassas så att hunden måste böja på leden men inte hoppa över hindren. Längden skall vara så att inget steg tas mellan hindren utan bara en fot sätts i marken. Längden anpassas så att hunden måste sträcka på benen för att kliva över nästa hinder. Hunden bör kunna riva hindren för att minska risken för skador d v s hindren bör ej vara fasta, för att citera.

Med andra ord - några trä grejer och ett plaströr! :D

8-10 repetitioner 1 gång om dagen efter promenad.

Ja, en mildare variant av att gå i skogen ... :D

Och nu börjar Hanna vakna till liv igen efter löp, ser "trasa" i allt...

Det blir svårare och svårare att hålla henne lugn har jag märkt den senaste veckan.

Nu har det brunnit ut i vedspisen och de sover de små liven i köket. Själv får jag ladda för morgondagens arbete på Huset. Det kommer förhoppningsvis ca 150-200 ungdomar som vill lyssna på Adept bl. a, ett metal band som uppträdde på Globen för nå´n vecka sedan och alltså kommer till lilla Åmål och vår fritidsgård i morgon. ..Vi har kontakter...:D...det lär bli en hektisk kväll.

Blev en lång blogg, hoppas Du orkat hit...

 / L

...ja här luktar YlangYlang, eterisk olja, samt en mugg med Lusse te har slunkit ner - gott gott!

Detta är mina viktigaste inköp i dessa tider som råder nu innan jul. YlangYlang är en doft jag aldrig tröttnar på och som passar så här på hösten/vintern.

Lusse teet har nyss kommit till affären där jag brukar göra dessa inköp. Förra året tog det slut innan lucia så nu har jag köpt flera hekto, man kan lägga det i frysen - håller lääänge!

Så du som dricker te, köp detta, du blir inte besviken! Innehåller saffran bl. a, och du som kanske inte vanligtvis dricker te men tycker om saffran, köp det du också...detta te smakar verkligen lussebulle med saffran - jag lovar!! 

  Dagar o kvällar är räddade...mums

Ni skulle bara känna doften...

Det var smaken och doften de´, nu kommer vi till hörsel och ögon som Hanna bjöd på i natt... :D

Min mamma kommer från värmland och har därmed mycket olika uttryck för sig, bl. a att en person är hejjig. Detta uttryck, om jag har tolkat det rätt,  tycker jag passar på fröken Hanna Med H. Hon är en hejjig hund - bekymersfri glad och lite småtokig...

I natt, närmare bestämt 02.50, låg jag vaken av en ren slump och funderade på någonting. Kommer inte i håg vad då händelsen som utspelade sig för mina ögon suddade ut det minnet.

Helt plötsligt hör och ser jag hur det börjar flaxa och fara samt piska under Anders täcke. Ut far Hanna som en projektil, börjar springa runt i köket viftandes som en galning på svansen, fram till mig och "hälsar" energiskt sedan Anders, ytterligare runt nå´t varv i köket för att sedan dyka ner under täcket igen, blixt stilla och somna om! Jag och Anders vi bara konstaterade vad som hänt och brast ut i skratt...ganska hejjigt va´!?... 

Troligtvis måste hon ha drömt att hon var ensam hemma och vi kom hem eller något liknande...eller något jäkligt kul som gjorde henne glad...i vilket fall så var det stora kontraster till situationen som rådde!

Sedan var det detta med levande ljus som jag skrivit om innan, min räddning när mörkret faller på...men Anders tyckte nog att måttet var liite rågat då han upptäckte två lyktor i samma fönster...

   ...det ser väl vem som helst att det går alldeles utmärkt att inreda så... :) Dubbelt ljus - ännu ljusare, eller något så´nt... ;/

Sedan kommer vi till känseln...måste bara få visa upp mina vinthunds-raggsockar...visst är de fina!

Detta var sinnenas dag, hitintills... 

ÅÅÅ så hinner vi med lite minnen oxå - igen...

   Här går han...intet ont anandes att en utav hans livs trevligaste och svettigaste samt minnesvärda dag är i antågan. Kissepaus och frukost vid rundbanan i Västerås...för att sedan dra vidare till Åkers Kanal...

   Klaras första start och vårt första möte med tävling på ovalen! Hon hade inte ens egen munkorg när vi for iväg...

   Första gången hon hör en vajer-hare...

   ...och min första defilering med Klara- Underbara...det syns kanske inte, men själv ser jag att jag fick bita ihop för att en tår inte skulle komma...:)

Är det normalt att vilja gråta en skvätt då ens hund ropas upp i högtalarsystemet!?

Förstår att folk gråter då hunden vunnit SM och liknande...men en defilering???

Snälla, säg någon att du gjorde precis samma sak...eller är jag överkänslig?? :D

Nej, nu kommer snart Anders hem och då ska jag ha lagat korvstroganof, hur stavas de´...

 / L

...har kommit in för en stund sedan efter promenad med tjejerna. Tänkte att det är nog dags för en blogg, sätter mig ner och laddar in kort, slänger ett getöga mot fönstret och upptäcker att det fullkomligt yr ner snö - det kom plötsligt! 

Har varit sjuk i helgen, fick åka hem de två sista timmarna från jobbet i fredags, mådde tjyvtjockt. Låg hela lördagen men kravlade mig upp i går eftermiddag.

Nu är det en vit vägg av snö utanför fönstret, ett så´nt där härligt när man var liten snöande som gjorde en upprymd...jaja...nu får nog Anders snart ta fram skidorna ;)....grannarna är vana våra tokerier här i Kroken... :)

Appropå snö är det intressant att se alla tass, hov avtryck ute i skog och mark. Man får en liten uppfattning av vad mycket djur det är som rör sig i skogen på vägarna och till och med runt husen. Vi har haft rådjur inne i trädgården som lämnat "goda" spår efter sig, tycker tjejerna i alla fall!

Häromdagen upptäckte jag en annorlunda "övergång" på vägen in till jobbet.

När man bor utanför sta´n och har en bit att åka brukar man lära sig vart älgar och rådjur har sina vandringsstråk, kallar det övergångar, men härom dagen förstod jag att jag upptäckt en övergång för ekorrar! :) Det har jag aldrig sett förr...

Precis vid samma ställe har jag alltså sett tre ekorrar springa över vägen under loppet av ett år, tyvärr låg en död där också för två veckor sedan.

Så de är väl också vanedjur och lär sina ungar vilka stråk de ska följa...

I går sa Klara till på skarpen mot Hanna, vet inte riktigt vad som hände. Hanna är ju lite på o brötig - på ett slyngelsätt. Klara är raka motsatsen, så hon tyckte nog helt enkelt att det är dags att visa vart skåpet ska stå...

Men Klara är inte van i sin roll som tillsägerska, så det märktes att hon var lite illa till mods efteråt...Hanna där emot hon förstår inte riiiktigt vad det där betyder o ska vara bra för, så hon ställde sig framför Klara, skällandes och tyckte att nu leker vi.

Såg på Klaras blick att hon tyckte slyngeln var jobbig, vänder sig bort och hoppas hon ska försvinna...sagt o gjort så gjorde hon det också - till buren - usch vilka tråkmånsar tänkte Hanna...

"Bäst att snegla liite mot dom, kanske nå´n ångrar sig o vill leka"...

Rotade runt i ett skåp i går och fann lite kort bl.a

   Här har jag försökt mig på scrapbooking i Tjejverket som det heter på ungdomsgården där jag jobbar...kort på det som ligger mig varmast om hjärtat...

Först ut; grabbarna i mitt liv! 

   ...sedan de goa tösera...

   ...och mannen som anammade hundlivet trots sin tidigare hundrädsla...byggandes en rakbana...va´ska man säga...grannarna tänkte nog ett o annat i alla fall när de kikade ut, en av årets varmaste dagar!! :D

   Sigge, Iris och Scilla...tycker det här kortet är så fint för att vara taget i ateljé...fick ta över en annans tid, skulle nog aldrig ha kommit på att gå till en "hundfotograf"...men nu är jag glad att det blev gjort, ett kärt minne!

   ...och slutligen - Tre Rand och Jykä!! Dessa två utskrifter satt på vårt kylskåp från den stund vi pratat med Linnea/Moneystep´s kennel och satt upp oss på en valp där...många var ögonkasten på kylslåpet den tiden kan jag säga!! Kommer ihåg att jag tyckte Rand var såå fin...när jag nu ser Jykä tycker jag Dalasi är fruktansvärt lik honom i huvudet - vackra huvuden...

Tänk vad som kan rotas fram i ett skåp och få minnena att gå i gång, även om de inte är så gamla! :)

 Och vad mina arbetskamrater sedan fick utstå när valparna äntligen kom, och vi valt Klara...det får vi ta en annan gång :D...

 / L

Jag och Hanna var till K-stad tidigare idag, och fick träffa Veronica. Jag berättade lite om hur vi upplevt Hanna de senaste dagarna, hon lyssnade och kikade på henne i skritt och trav. Kände även på henne fram och bak - hon märkte ingenting avvikande men förstod vår fundering och tyckte att man lätt kan bli lite "tunnelseende", och det håller jag nog med om : ) Man går och stirrar på små detaljer som egentligen inte är nåt att fundera på, allt för att man vill det bästa...

Jag bad henne skriva ut vad hon sagt till mig, så jag kunde lämna till Lisa, för jag har lätt att glömma vad som sagts : )

Även hennes omgång i traskern funkade fint, varken jag eller Veronica såg något konstigt. Jag noterade, vid ett tidigare tillfälle, att hon hade lite svårt att få fram sitt skadade framben, men det var som bortblåst nu ! ! Baktill rörde hon sig jämnt och fint. Skönt att ha sett henne själv i traskern och fått prata med Veronica, det ger mig ordentligt med hopp!

Nu vilar hon i köket...

Även Scilla och Klara hälsar från sina vilolägen efter en efterlängtad skogstur...

Ha't gött!

/ A

Så här såg det ut idag kl. 09.01 Samma frost som igår, och lite till!

Hanna har fått sin första tur och jag tyckte nästan att hon gick lite styltigare än hon gjort tidigare. Märkte det även igår kväll. Det beror väl förhoppningsvis på att det är råare i luften, lite kyligare. Jag är inte så väldigt förtjust i tanken att backa i rehabplanen : ( Vi har ju använt täcke under hela rehab-perioden, då de rekommenderade det. Nu går vi 3*20 minuter utan skydd och en halvtimmes promenad med skydd, då vi varje måndag plockat bort en "skydds-promenad". Så nästa måndag kommer vi promenera utan skydd! Och den 3e december besöker vi Hr. Rosén igen...

/ A

...började med frost.

- samma vy fast häromdagen när solen gick ner i aftondimman...

Det var ett sånt otroooligt ljus, tyvärr lite svårt att fånga det magiska på kort.

Ett par kort på Hanna tagna igår, måndag:

    ...och så andra sidan till:   

(bilderna är klickbara för förstoring!)

Hursomhelst, så tog vi första promenaden vid 0830. Här har vi en grandios och maffig bild på det eminenta promenadstråket:

Vägen är riktigt slät och fin för Hannas rehabprommisar, med endast några få hålor. Det sista vi såg innan frukost var denne lille ivrige pickare:

Han hade inga problem med att synas på nätet, tyckte jag han sa, i morsekod då, förstås : )

Ha't gött!

/ A