Julkonserten i går gick väldigt bra, tror de flesta av oss var nöjda. Det är lite så med oss i kören, innan lätt kaos och när det väl gäller skärper vi oss. Detta vet vår körledare så han brukar vara lugn före och säga "nu sliter vi inte mer på detta". Men igår syntes det på honom att han var riktigt nöjd efter vissa stycken, kul kul!

Anders som hoppat in som kyrkvaktmästare, och kunnig inom musik, tyckte också att det lät riktigt bra och det gör det när man får till trestämmigt och kanon bl. a.

Nu har jag skrutit nog... :D

Här växlar temperaturen mellan -2° -  -20°. Tänkte jag skulle ut och fota lite träd innan frosten försvinner från dem. Det var häftigt utanför kyrkan i går kväll, träden såg nästan overkliga ut för det var så mycket frost på dom, sedan strålkastare som lyste upp gjorde väl sitt till...

Nu har Hanna o Anders åkt till rehab, lika bra att använda alla tiderna vi betalt för. Då passar Scilla o Klara på att busa;

   "Kom igen Scilla, ska du va´ me´på lite bus!?"...

   "Självklart!"...

   "Vart kom hon ifrån?"...

   ...jag biter lite i den stora trasan"...

   "Sådär, de´va´lite bus de´"...

I morgon åker Anders till Göteborg, och förhoppningsvis har han denna med sig hem...

Toyota Picnic, en liknande modell som vi redan har fast med ett plant golv. Alla säten baktill (två rader) plockas ut så vi får in burar...

Besiktade våra två bilar i veckan som gick, inte såå kul...roståtgärder på båda två. Den "lilla" bilen vill vi inte lägga några pengar på men kombin lagar vi upp, måste ha två stycken. Och måste tillägga att kombin är 16 år gammal, snart 30.000 mil, och det är första gången vi fått ombesiktning på den, den har bara gått o gått o gått...

Denna modell som vi nu har spetsat in oss på sägs vara likadan, få fel enligt bilprovningen...kanske inte så gassig...men det bryr vi oss liksom inte om, vi vill att de ska harva o gå... :)

Nu har jag fyra kvällspass framför mig, avslutar dessa på söndag med Lusserock, ett arrangemang som jag håller i i o m att jag är ansvarig för musikhuset på vår "gård".

Har glömt att nämna att vi har varit uttagna som en av tre deltagare  för att bli årets "Ungdomskommun" i Sverige. Vi slutade som tvåa men är mycket stolta över att överhuvudtaget bara ha blivit uttagna!

En av de andra kommunerna hade satsat 25 miljoner på att ta titeln, de grät när de förstod att de ej vunnit...hos oss har det inte satsats några extra pengar utan rymts i befintlig budgett på 2,5 miljoner...då är det bra gjort att komma på delad andra plats... ;)

 / L

...hur det nu går ihop. :/

Måste ju försöka hålla fanan högt och blogga på!

Tittade igenom lite kort igår och upptäckte att vi aldrig visat korten från vår lilla tripp till Midlanda, som blev en minisemester. Så dessa kommer här, är väl onödigt att de bara ligger "och samlar damm"...

   Först ut: Hanna, som kikar längtansfullt ut och undrar vad det är för folk på campingen.

   Så här såg det ut i slafen där jag skulle sova...

   Nästa dag for vi från Mora, förbi Orsa för att komma till...

   ...till Helvetesfallet...

   Det var mäktigt vill jag lova, nästan lite läskigt och bruset var högt.

   Den här lilla hängbron gick Anders ut på - inte jag!

   Här står vi precis i början av vår klättring ner. Fick rådet av andra turister  att inte ta den "vanliga" vägen ner, utan gå genom skogen, ni förstår snart varför...

   Det var brant!!

   Här ser ni den "vanliga" stigen...stora sten och rötter som man halkade runt på då det var blött.

   Avslutade med Storstupet.

   Den här saken stod helt plötsligt efter vägen...ska det vara en busskur tro!? :)

   Efter detta begav vi oss till Nusnäs och dalahästarnas land...här sågas de ut...

   ...för att sedan täljas till av bl. a denne man...

   Här visar han upp världens minsta dalahäst!

   Här är några av färgerna man kan hitta dom i...

   ...men innan det har de varit här inne för att få sin "grundfärg"

   Och sedan passerat kanske just denna kvinna som målade mönstret. Trots att det är så otroligt många besökare där så var hantverkarna pratglada, beskrev gärna vad och hur de gjorde!

   Här har vi några riktigt gamla hästar...

Och -  till och med Frankie Boy hade en dalahäst i sin ägo - undrar allt om han hade den framme... ;)

Det var lite magiskt för mig att återse dalahästarna...min far älskade Dalarna och många var besöken där på somrarna som liten...helst ville jag hoppa upp på den stora hästen utanför entrén, men plötsligt drabbades jag av blyghet och det blev inte av...tänk att få visat det här på bloggen!

Det var lite från vår resa...nu ska jag snart stassa om bl. a...vi ger en julkonsert i kväll tillsammans med en annan kör.

Ha de´

 / L

...har blivit mitt största intresse. Jag hade för ca 11 år sedan en släng av hundskräck, eller vad man ska kalla det. En kompis under mina barndomsår hade en strävhårig taxtik som hette Tanja. Hade jag träffat henne idag hade jag antagligen tyckt mycket om henne, jag tycker personligen att taxar har så vackra huvuden och framförallt deras mörka, klara o pigga ögon - en tydlig koppling till whippet, eller hur? Hursomhelst, kompisen tyckte om att "skoja" med mig och en annan lekkamrat genom att hetsa Tanja till: "Skall, Tanja, skall!!" Det tyckte han var jättekul och skrattade för fullt, när jag frenetiskt försökte, rent mentalt, värja mig från hennes (i mitt tycke) hetsiga blick och det ivriga, skarpa skallet. Hon lät arg, tyckte jag : ) När vi kom för att hämta kompisen för diverse lek och stoj, och kom in hos dem, så brukade alltid Tanja rusa fram och skälla, men hon gjorde ju aldrig nånting. Det spelade dock ingen roll för mig, som upplevde hela situationen som jobbig och nästan hotfull. Jag var nog mellan åtta och tonåring, tror jag, och dessa tillfällen etsade sig fast.

Men NU:

...rörs jag till tårar när jag ser människor med hund, och de har en allt annat än omsorgsfull relation till sin hund. Ett exempel: Ett äldre par, mannen går först med granris till sin grav, efter kommer kvinnan med en hund i koppel. Hunden är go´och viftar på svansen och vill framåt till husse, kvinnan blir SÅ arg och skäller och klagar på hunden, samtidigt som hon rycker hårt och aggressivt i kopplet. Hunden stannar till, vänder sig om och tittar på matte med oförstående ögon: "Varför är du så arg, matte? Ni båda är ju min familj, och jag vill ju även fram till husse och gå med Er tillsammans... Jag gör allt för Er, det vet Du väl?" Min personliga erfarenhet av livet med hundar är att de älskar oss, och bara vill oss väl. Vi ger dem mat, vi gosar med dem, vi leker med dem, vi ger dem (förhoppningsvis) någon form av aktivering. Tänk om alla människor fick den omtanken... 

Jag får nog hålla med den vise som sa: "Hunden är människans bästa vän"

Så, när jag alldeles nyss kikade på lite kort som Lisa tagit, känner jag mig tvungen att dela med mig av dem, jag tycker de säger så mycket...

Ni, mina kära hundar, är så ärliga och varma och personliga. Jag byter inte bort Er mot allt guld i världen...

Ha't gött!

/ A

...varför springer du så fort förbi...som vanligt, när man har det gött går tiden fort!

Idag skulle vi hinna med att åka till fotbollsplanen i Svanskog för lössläpp och klockan 16,oo var vi bjudna på glögg-afton hos min äldsta systers son.

Passade bra att låta hundarna vara lösa strax innan vi for iväg in till sta´n.

På fotbollsplanen var det lite djupare med snö och framför allt var snön tyngre då det blivit varmare ute, ca -1,7 °. Märkte att Hanna bromsade upp när hon sprang, höll igen mer än i fredags. Men det är väl inte konstigt, hon har ju trots allt inte sprungit lös på 4 månader. Kanske hon kände av i muskler eller kroppen överhuvudtaget. Höll upp tassen några gånger, men mindre än i fredags och hon haltar inte vad vi kan se. Vi tar varje dag som den kommer :)...hon ville däremot inte bli kopplad så vi fick locka o jollra lite extra...är nog dags för klicker och Frolic!

Klara däremot gav järnet bitvis och njöt idag, Scilla hängde på...

Lite pirrigt var det att lämna dem ensamma tillsammans igen, har aldrig varit några problem innan men vi har ju inte vågat det den sista tiden...men de gick lugnt och la sig på kökssoffan, tre huvuden kikade upp på oss när vi rundade hörnet på huset.

Glöggaftonen var hur trevlig och mysig som helst. Reine, som han heter, är ljudtekniker och har arbetat med många av Sveriges artister. Hela Sverige är hans arbetsplats och han har även en studio här i Åmål. Denna studio ligger i ett jättemysigt gårdshus på tre våningar, med knarrande golv och slingriga vindstrappor vid de gamla husen i Åmål. Ljuslyktor brann ute i snön och det luktade glögg redan ute på gården. Väl inne i värmen hördes julmusik och det var bara att kasta sig i kakfaten med diverse kakor, som han faktiskt delvis bakat själv...han är en mångsidig kille. Dessutom hade hans dotter Alva, 5 år, en utställning. Vi gick noga igenom hennes teckningar. :) Synd att jag inte hade kameran med!!

Och nu sitter jag här... Anders o tjejerna är på andra våningen, eldar i kaminen och läser gör de visst...

Avslutar väl med lite kort;

   Scilla...

   ...vet precis hur hon ska få Hanna till sig...

   ...när hon vill bli ompysslad...

   Hon njuter sååå...

   Här är det ett helt klusster som njuter...så går det när man ska lyssna på talbok :)...för övrigt en bra sådan - Paganinikontraktet av Lars Keppler.

   Häromdagen var det ett så otroligt skönt sken inne i rummet, försökte fånga det...gick väl kanske inte så jätte bra...får träna mer med slutartid osv...

   Frostbitna träd utanför...sagolikt...

Och här är min prins...som får rycka ut när jag får mina idéer...mera ljusslingor...

   Ett fräckt kort tycker jag med nyponen i förgrunden. :)

   Kom hastigt på vid frukost att jag sett dessa diod-hjärtan säljas till halva priset i sta´n...

   ...sagt och gjort, in till affären, hem och sätt upp...

Nu ska jag gå och titta på Maria Wern, som spelades in i onsdags.

 /L

Ja, igår avslutades dagen med spänningshuvudvärk. Många tankar och koncentration gjorde väl sitt. Det gäller att vara med när Stefan pratar, för det är väldig mycket som sägs...mycket att ta till sig och lära sig när man språkar med den mannen!

Idag kom tårarna...när jag gått morgonturen med tjejerna tänkta jag det var lika bra att släppa Hanna i trädgården...se hur det går, blir ju snävare men så bra om det funkar, finns ju liksom utanför dörren.

Hon sprang jätte bra, som sagt hon springer mer sansat, inga tokrus...SÅ JÄKLA SKÖÖÖNT, nu får hon utlopp för sina känslor tjejen! Och vi får en lugnare hund inomhus... :D

För den som tycker jag tjatar vill jag bara säga - 4 månader, 17,5 veckor, 123 dagar på köksgolvet samt 870 mil senare...då kommer tårarna!

Se och njuuut, inte så bra bildkvalité men det är inte det som räknas idag... :D

   "Here I come"...

   "Husse kommer ut en sväng"...

   "Titta va´jag kan"...

   "Skönt att få gräva igen"...

   "Dags att springa igen"...

   Denna bild är ju bara för skön... :) Snön yr om baken.

   Här syns stängslet som vi fick höja i somras... ser mer ut som ett rovdjurshägn...å dä´ är väl just va´de´ä´...;)

   "Ja just de´, husse skar ju kött inne, dags att dra in å´käka frukost!"

   För att sedan ligga på kökssoffan och chilla...

   Inne hade Anders fixat frukost... i vårt "nya" kök... ;)

Nu ska jag icke mer nämna köksgolv etc etc etc!!

Ha en skön lördag.

 / L

...här ser du en hund som läkt på bästa möjliga sätt efter en svår senskada...det var orden Stefan sa till en praktikant i dag vid besöket på Redog...det värmde vill jag lova!!

OCH - "Ja då var det dags att låta henne röra sig mer fritt"..."menar du att hon ska vara lös", säger jag med lätt oro i rösten... JA! Nu ska hon gå i trappor, hoppa ner från soffa alltså leva ett normalt liv. Hon ska inte hoppa ut bilen men annars så...

Herregud!! Nu har vi alltså kommit hit, glädje blandat med lätt hjärtklappning...

Först fick jag omprogramera mig till att alltid vara steget före, läsa av Hanna i olika situationer och hålla henne lugn nere på golvet på alla fyra osv osv...

Nu ska jag alltså släppa på allt detta, inte så lätt kan jag säga!

"Helst en översnöad fotbollsplan"... ee ja, det finns ju faktiskt en i Svanskog några kilometer bort, tyvärr inte helt inhägnad. Tänka tänka tänka...men vi får ju lösa det som allt annat. :D

Dessutom har vi nu ställt tillbaka köksmöblerna och bäddat i vår säng. Ska alltså sova i säng för första gången sedan 3 augusti!! Dä ni.

Går runt och njuter här hemma...saker är tillbaka på sin plats...eterisk olja doftar, många värmeljus brinner och Hanna rör sig fritt. :)

På vägen hem stannade vi till på WR banan på Skutberget i Karlstad. Kom fram till att det var lika bra att våga direkt. Öppet, plant och mjuk snö. Vi skulle vara noga med att gå i gång henne tio minuter innan och efter...susade det i öronen eller var det bara en inbillning...så var hon då lös!

Hon sprang o sprang, ställde sig still och såg liksom fundersam ut - är jag verkligen lös, såg hon ut att tänka. :) Och så sprang hon igen!

Hon höll upp tassen vid några tillfällen när hon stannade till, tyckte mig se henne halta vid några sekvenser...men höll mig cool... OCH när vi sedan gick ner henne såg varken jag eller Anders henne halta!

Har även studerat henne här hemma men ser ingenting. Stefan har förberett oss på att hon kan halta efter lössläpp nu det första men då ska vi bara ta det lugnt någon dag och våga släppa henne igen...hon måste komma igång och bygga upp muskulaturen i enlighet med hennes normala rörelsemönster. Ungefär...

Nu har Anders även hunnit med ett julbord samt bowling, mycket som hänt idag. Han skulle dessutom köpa med en pizza till mig, gott gott.

Jo just det... när vi kom ut från Stefan stod Åsa o Leif där, med sig hade de glögg och lussebullar! :D Tack snälla ni...

Nu är jag så trött att ögonen går i kors, avslutar med några fina bilder, tycker jag, som Anders tog häromdagen... 

   Hanna i solen...

   Scilla...vet inte riktigt vad hon säger här...

Vi höres säkert i morgon.

 /L

...idag får det bli en kort blogg, vi måste gå till sängs inte allt för sent för att gå upp tidigt och styra kosan mot Västerås. Förhoppningsvis sista besöket hos Stefan Rosen denna höst/vinter. :)

Nu är det inte lätt att få till träningspromenaderna med Hanna, alldeles för kallt, det krampar i tassarna. Men min händige Anders har snickerat ihop cavaletti-banan, kom väl till pass nu...

Hanna lärde sig otroligt snabbt att gå rätt över hindren, det ska ju som sagt bara vara ett steg mellan pinnarna.

Scilla ville inte gå över hindren det första, men Anders arbetar med henne och idag gick det bättre.

Klara gick också helt rätt det första men tyckte efter några vändor att "vad ska detta vara bra för..." :)

Här har vi personligheterna; Hanna - ingenting är omöjligt!   Scilla - stönig, stönig, jaja, ok, gör som du vill då!   Klara - jag gör som du säger, men vofför gör vi på dette vise??

Vi ska träffa Åsa o Leif också innan vi far hemåt igen, alltid lika trevligt att träffa dessa två hundmänniskor och språkas. Kommer att sakna träffen med dom som blivit i samband med dessa resorna...men snart är det vår/sommar igen... :D

Är ledig i helgen också, jippi!!

 /L

...nu är det bistert, -21,5°...och jag tänker ännu mer på djuren i skogen...:(

Har tidigare i dag läst lite bloggar där rasstandard, uppfödning och "illa beteende" tas upp. Vill börja med ett tips; LÄS EJ dessa bloggar... som gör dig upprörd eller gör påhopp hit o dit! Enda syftet för dessa är att skada, reta upp eller visa vad bra jag är. Visst, man får många besökare, vi människor tycker ju om att läsa lite sensation, men vem vill bli kallad empatilös...:D

Men lite funderingar som jag haft är bl. a...

Jag är glad att jag fastnat för vinthundar/whippets. Tror att whippetuppfödare i Sverige kan räkna sig till de mest seriösa uppfödarna i landet. Man kan vara kreti o pleti i Sverige idag, kanske inte i morgon, och ändå lyckas med sin uppfödning - tack vare ett medvetet avelsarbete som ligger till grunden för rasen i Sverige. Tror det är svårt att hitta en helt "rasvidrig" whippet i vårt land...Vi ser lite fler stora hundar idag och det måste väl bero på att vi väljer att avla på dessa individer mer nu än förr. Tror det var mer "skamligt" att komma med en stor "ippe" förr. Märk väl att jag inte gör skillnad på kapp/utställning...

USA te. x har väl skrivit om maxhöjden för rasen i rasstandard, vet inte riktigt vad jag tycker om det...vi pratar om att hunden får ett helt annat steg...springer som en greyhound. Det kommer "stora" hundar från Öst och springer skiten, ursäkta uttrycker, ur våra hundar...hur lång tid tar det innan någon i Sverige hoppar på det tåget...

Alla vill vi vinna och strävar mot toppen - ära o berömmelse... helt mänskligt! 

Likaså när man går ut på nätet och kollar uppfödare i Europa så tycker jag att det finns en stor medvetenhet hos uppfödarna i vad de vill ha. Man ägnar sig åt Lure coursing, utställning och/eller kapp där det också finns regler på storlek te x för att få sina titlar...vilket automatiskt gör att man vill avla "rätt"...detta är vad jag tror, tar mig friheten till det :)

Brukar tänka på te.x schäfern och jämföra...en stor ras, populär, som sönderavlats...eller alla dessa tunga raser med höft/led problem...eller pekineser, är det väl, som ska ha så stora ögon att det ofta blir problem med dem...etc etc etc

Whippeten som ras är väl ändå väldigt sund och frisk...tänk att få till ett bra avelsarbete med någon av ovanstående raser... ;)

NÄ, nu är klockan 00.30, måste sluta fundera på allt detta nu och krypa till kojs...som sagt detta är mina funderingar bara, så hetsa inte upp dig för mycket ;)...är lite trött oxå så jag får väl se hur mycket jag själv förstår i morgon när jag läser denna blogg

Natti natti...

 /L