bestod av två utövare, en junior och en minior...

   Här har Minioren gått utanför banan och testar snödjupet!

   Strax efter det kollas vindstyrkan upp...

   ...för att sedan i en flygande start kasta sig ut på banan...

   ...här har ekipaget vänt och kommer i full fart...

   ...för att slutligen gå över mållinjen!! 

   Nu har även Junioren kommit in på banan, spanar in motståndet...

   ...och loppet går...

   Denna grenen heter FöljaJohn...

   ...som avslutas i en rak-sträcka...

   ...och där går de två stallkompisarna i MÅÅÅL! Junioren segrade tätt följt av Minioren.

   Så här såg det ut efteråt i vilorummet.

Själv är jag insnöad och tar mig inte till jobbet, vi tvåbenta får ha olympiad i snöskottning!!

/L

...har tydligen snöat en hel del inatt. 2-3 decimeter verkar det som. Skönt, då vet man vad man ska göra ett tag framöver : )

          Här har något sprängt fram...

Hanna yrde runt lika mycket som snön!

"Älskar nysnö!" Skrek hon där hon sprang : )

/ A 

hette Sigge, eller närmare bestämt Bokellas PSV Eindhoven. Efter ett tips från Dan Johansson att det fanns två valpar kvar hos Bokellas så skulle jag " iallafallåkaditochtitta" ! Å jo då, den livligaste av de två fanns allt med i bilen hem när jag kikade efter...

Till saken hörde att jag hade beställt en utlandsresa några veckor senare och mina hundar skulle vara hos mor o far, som alltid har varit ett andra hem för hundarna, under denna tid. Vad som inte var så genomtänkt var väl att denna lilla valp, 5 månader, var van att springa lös och busa en hel del och mina föräldrar vågade inte släppa den lille lös någonstans. Det hela resulterade i söndergnagda grejer så som; ett helt band böcker, en sänggavel toppat med fars hörapparat, ganska ny om jag inte minns fel, som var i så små delar att det inte ens går att beskriva! Trots detta och lite till har Elsa o Sven alltid älskat och varit stolta över "barnbarnen". Det är mer än en gång de ringt och frågat om inte hundarna ska komma på besök!? Men JAG då!!!

Sigge acklimatiserade sig snabbt till de två greyhounds som fanns hemma, det enda han inte fick var att ligga nära dom (upplever att greyhounds inte vill mingla som whippets, utan var och en ligger i sin bädd) men annars blev han allt kungen hemma till slut!

Eftersom jag känner Dan Johansson så hamnade vi till slut på Skutberget och testade på Whippetrace. Det blev en kort historia för Sigge där, vilket jag ångrar idag för hans skull, men han tog sin licens -96, 1 1/2 år gammal.

   Han tävlade alltså två gånger och placerade sig i B-final båda gångerna. Detta var ju givetvis otroligt bra med tanke på att han inte fick den träning som jag idag förstår att de andra hade. 

När luckan gick upp satt Sigge ner och väntade, väl ute på banan var han så försiktig att han gick bak de andra hundarna och rundade dem för att byta spår (sprang till svart) och då hade han fått upp farten och spurtade i mål. 

Till saken hör, att han hade två bröder som var jätteduktiga på banan, Ajax och Feyenoord, så hade han fått rätt träning och jag hade fortsatt tävla med honom så hade nog "traständheten" och rutinen gjort sitt!

   Men vi hann med att synas i pressen, närmare bestämt NWT- Värmlands största tidning! Nu var det väl inte just Sigge som var ämnet för dagen utan hans bror Ajax... 

Här är ett av de få korten som finns på Sigge när han är ung, inte det bästa men...

   Han var dessutom en stor hane så han stack ut mer då än vad han skulle ha gjort idag. Detta tror jag också, vid närmare eftertanke, var en av orsakerna till att vi inte deltog mer i WR.

Minns vid ett tillfälle i Karlstad, första licensförsök, när en man kommer fram där jag står med Sigge och undrar om "det där är Lurchern som Dan Johansson har?" !! Han var dessutom uppfödare om jag inte minns fel...Det blev tydligen för mycket för mig... Idag hade han fått springa på banorna!!

   Här är ett kort på Anders o Sigge 2001. När vi träffades, jag och Anders, var han HUNDRÄDD..! Då fanns bara greyhoundtiken och Sigge kvar, men dessa två lyckades tydligen övertyga Anders att livet är härligt med hundar.

Hur skulle det gått annars, det undrar jag över ibland.....

   De sista åren fick Sigge uppleva att bo på landet. Kan säga att han trivdes gott med detta.....

   Här är han riktigt "grå om nosen" och 13 år. I denna aktningsvärda ålder tyckte han om att nosa runt, ligga i solen och ta dagen som den kommer. De där ynglingarna som tillkom brydde han sig inte så mycket om, han levde sitt eget liv.

   Min ena syster brukade säga: "Ni ser likadana ut, du och Sigge. Ni sitter ihop!" Vi kanske inte såg likadana ut men jag tror jag förstår vad hon menade...

   De sista åren innan Sigge gick bort diskuterade jag och Anders hur vi skulle göra den dagen det var dags. Det resulterade i att vi anlade en perennrabatt som sedan fick namnet Siggelunden och där finns hans aska. Vi ville att han skulle vara "med oss" när vi på somrarna befinner oss ute i trädgården i allehanda situationer.

...OCH DET ÄR HAN!

/L

Nu har vi "bara" - 14,6 ute, i morse var det -21 och ännu en dag utan riktig promenad. Klara o Hanna var ute tillsammans i trädgården, det gick jätte bra, sansat spring. Scilla skulle jag aldrig släppa ut med Hanna när hon är så ung, inte det att Scilla är dum eller så men hon "jagar" väldigt och blir så intensiv, nästan blockerad. Men Klara är på ett helt annat sätt, där är det hon som vill bli jagad och hon är så bra på att parera, så lätt i kroppen.

Det är väldigt roligt att titta just på Klara när hon springer i trädgården nu när det är snö. Hon gör sig banor och dessutom lägger hon in hopp i farten,  och dessa hoppen är liksom återkommande på exakt samma ställe. Hon har alltid älskat att hoppa, har funderingar på att samla hopp-kort som vi har och lägga ut någon gång. Vet att jag läste på syster Dalasis hemsida för länge sedan att även hon tyckte om att hoppa, så det kanske är ett släktdrag!? 

Hon är dessutom väldigt snabb på att knycka bajspåsar som inte hamnat där de ska fort nog. Men denna gången fick hon tag i något större....

   Kolla blicken på "bytet"!

   Där fick jag dig....

   ...och bytet är mitt!

   Men det HÄR är ännu bättre än plastpåsar, TRASAN!

   Ibland är det skönt att bara stanna upp och sola sig lite.....

   Och med risk för att bli tjatig så längtar jag mig bort ibland när jag ser dessa bilder...

   De flesta hundägare får väl något drömskt i blicken o en go´känsla i magen när man tar upp blicken, ser sina vackra hundar längre fram på stigen, fåglarna kvittrar  temperaturen är perfekt, man är ledig och det känns som att man kan gå till världens ände för att ha kvar just den här härliga känslan!

   Avslutar med dessa sköna bilder på Klara...

/ L

och jag kom hem från jobbet för en timma sedan, närmare bestämt 23.30 Ibland har jag lite svårt för att bara gå och lägga mig efter de här sena passen, behöver varva ner. Och vad passar då bättre än att lägga in lite goa kort, vilket Ni säkert redan märkt är min specialitet, innan jag möter John Blund.......

   Scilla äääälskar att ligga i solen som kommer in genom fönstren. Så vi brukar flytta runt lite bäddar så hon kan följa den...

   Här är det en ung Klara som anammar "solbadandet".

   ..jag somnar lite....

   På följande bilder Är Hanna 3 månader, det känns redan långt borta. Hon ser så liten ut. 

   Jag vill inte ligga i valp-bädden, utan ska ligga i kökssoffan som de stora hundarna......

   här var det varmt o skönt.....

   få´se om det händer nå´t om jag biter i den här!?

   Detta var i början när Anders vågade sticka fram trynet till Hanna. (nu bjuder jag säkert på någon fyndig kommentar!??)

   Tyst med dig Gubbe!

   God natt o sov gott, vi hörs säkert i morgon........

...singlar snön sakta, sakta mot marken. 9 minusgrader. Ett lager skare finns under nysnön; häromdagen när snöovädret drog in, klarade vi oss från det och hade töväder, t o m lite regn. Det var den första perioden med plusgrader på 1 1/2 månad - mycket ovanligt! Hur som helst, dagen efter regnet frös det på igen!  

Nu längtar  jag till skogspromenaderna och den skira vårgrönskan. Men skönt är att vi oknytt inte drar in grus och skit i hallen, det gillar jag :)

På hundfronten är det ganska lugnt nu när både Scilla o Klara löper, de blir åtskilligt lugnare och tröttare! Hanna får sysselsätta sig själv mer, och det är ju bra. Vi är fullkomligt eniga om att Hanna inte ska få följa med på promenaderna förrän vid 6 månaders ålder, alltså i slutet av mars. Då menar jag de längre prommisarna. Hon får vara i trädgården och följa med på kortare utflykter! Hon väger 7,3 kg och är ungefär 40 cm hög.

   Här har vi ett härligt ekipage. Undrar vad det används (har använts) till? Utrustad med både stege, gardiner och brevlåda. Det (den?) har iallafall stått där i tre år! De har varit noga med att förtydliga en viktig detalj...

   ...härligt med människor som tänker efter innan : )

/ A

Vår vackra Klara föddes 4e augusti 2008. Nu är hon alltså snart 1 1/2 år  och vi har plockat ut lite bilder från ca 4 veckor fram till 13 månader. 

Here we go...

                                                                                               Copyright: Moneystep's Kennel          Ni förstår att vi blev helt sålda när vi fick detta kort av Göran & Linnea........

Klara på upptäcktsfärd första veckan hos oss.

   Här är hon 4 månader och bekantar sig med åkern utanför vårt hus.

   5 månader och växer för fullt.

   Här får hon syn på grannen Orvars hästar för första gången, 6 månader.

   Efter det gick vi upp till " Orvars ängar" och där fick hon tokfnatt, eller dansar hon Jitterbugg!?

   Vi fick pröva lite uppställning oxå......lagom kul. Ca 7 månader.

   Det här däremot var kul!! Klara fattade galoppen direkt. Trasmaskin á la Old School. 7 1/2 månader.

   Detta kort tycker jag väldigt mycket om. Man riktigt ser hur hon skrattar o njuter där hon springer, 8 månader.

   En av de första vårdagarna, vi hade med kaffe o fika och satt på en berghäll intill. Klara hade fullt upp med att spana på ALLTING. 8 månader.

   Här är vi i en annan terräng nämligen Alferikullen. Positivt med där vi bor är att det finns flera terrängalternativ att välja på. 8 månader.

   Klara i ett vitsippehav och vi är ute och" Majar", det gör man här runt om kring på 1a maj. Tar alltså med sig fika och åker eller går till något fint ställe och njuter av dagen! 9 månader.

                                                                                          Copyright: Stefan Rose 

Här är en av de först gångerna på whippet race banan i Karlstad. Klara har gått helt felfritt från första stund på banan, inte brytt sig om andra hundar eller krånglat.

9 månader.

                                                                                                                       Copyright: Stefan Rose

Här är ett kort från samma tillfälle.....

   och slutligen ett kort från trädgården när vi fotade för licenshandlingarna. För licensen fixade hon galant på 2 tävlingar!

Klara är i dagsläge en lite försiktig, ibland blyg och okomplicerad tjej. Man märker inte av henne inomhus men ute förvandlas hon till en vaktande gårdshund som gärna skäller några gånger för mycket. I o m valp här hemma och den ålder hon själv är i tror jag att hon ibland inte riktigt vet vilket ben hon skall stå på. Nu har hon dessutom börjat att löpa för 2a gången så det är nog inte helt lätt för henne.

Och TACK Linnea & Göran för att vi fick förtroendet att förvalta denna goa tjej, vi lovar att vi gör så gott vi kan!!

/ L

515px; height: 500px;">

Rösta !  Har Din goa, goa hund något gång gett Dig blodvite? Berätta gärna!

/A