...har blivit mitt största intresse. Jag hade för ca 11 år sedan en släng av hundskräck, eller vad man ska kalla det. En kompis under mina barndomsår hade en strävhårig taxtik som hette Tanja. Hade jag träffat henne idag hade jag antagligen tyckt mycket om henne, jag tycker personligen att taxar har så vackra huvuden och framförallt deras mörka, klara o pigga ögon - en tydlig koppling till whippet, eller hur? Hursomhelst, kompisen tyckte om att "skoja" med mig och en annan lekkamrat genom att hetsa Tanja till: "Skall, Tanja, skall!!" Det tyckte han var jättekul och skrattade för fullt, när jag frenetiskt försökte, rent mentalt, värja mig från hennes (i mitt tycke) hetsiga blick och det ivriga, skarpa skallet. Hon lät arg, tyckte jag : ) När vi kom för att hämta kompisen för diverse lek och stoj, och kom in hos dem, så brukade alltid Tanja rusa fram och skälla, men hon gjorde ju aldrig nånting. Det spelade dock ingen roll för mig, som upplevde hela situationen som jobbig och nästan hotfull. Jag var nog mellan åtta och tonåring, tror jag, och dessa tillfällen etsade sig fast.

Men NU:

...rörs jag till tårar när jag ser människor med hund, och de har en allt annat än omsorgsfull relation till sin hund. Ett exempel: Ett äldre par, mannen går först med granris till sin grav, efter kommer kvinnan med en hund i koppel. Hunden är go´och viftar på svansen och vill framåt till husse, kvinnan blir SÅ arg och skäller och klagar på hunden, samtidigt som hon rycker hårt och aggressivt i kopplet. Hunden stannar till, vänder sig om och tittar på matte med oförstående ögon: "Varför är du så arg, matte? Ni båda är ju min familj, och jag vill ju även fram till husse och gå med Er tillsammans... Jag gör allt för Er, det vet Du väl?" Min personliga erfarenhet av livet med hundar är att de älskar oss, och bara vill oss väl. Vi ger dem mat, vi gosar med dem, vi leker med dem, vi ger dem (förhoppningsvis) någon form av aktivering. Tänk om alla människor fick den omtanken... 

Jag får nog hålla med den vise som sa: "Hunden är människans bästa vän"

Så, när jag alldeles nyss kikade på lite kort som Lisa tagit, känner jag mig tvungen att dela med mig av dem, jag tycker de säger så mycket...

Ni, mina kära hundar, är så ärliga och varma och personliga. Jag byter inte bort Er mot allt guld i världen...

Ha't gött!

/ A

 

Sofi

8 december 2010 09:09

Absolut, hunden vill verkligen hålla oss tvåbenta ihop.. Zafina vandrar fram och tillbaka mellan oss på kvällarna om vi inte är på samma ställe.. Om det tar för lång tid innan vi fattar att hon vill mysa me oss, så ställer hon sig mitt på golvet och "pratar" högt och ljudligt.. Måste ju natta henne oxå..=)
Byter inte bort henne heller... HON E GO..

 

Lisa

8 december 2010 14:35

...tänk va´lika de är...Hanna är ju van att vi sover här nere, så nu när vi började sova i sovrummet hade hon fullt sjå en kväll när vi inte gick och la´oss samtidigt (sovrum på 2a vån.) Hon vandrade upp och ner och när det inte hjälpte sjöng hon till slut... :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...har hänt sen sist?    Ja, i december började jag renovera övre "hallen", trapphuset och det ena rummet på övervåningen. Rev en vägg, satte upp ett staket som tydligen ingick i ursprungsplanen 1936, tog fram originaltaket (vanlig fasspånt med e...

    Och det tog sin lilla stund att komma in här... det var så längesedan jag skrev på bloggen så jag hade glömt allt från inloggningsuppgifter till hur man laddar upp kort, men det löste sig på vägen så att säga! :) Vi nosar och letar oss ...

Tiden flyger iväg, så nu är hösten här...       Klara: ...tar det lugnt, är med på sköna promenader och trappar långsamt ned på sina 2 mediciner.        Elton: ...tar det också lugnt, har växt en del och får göra det i sin egen takt...

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev här på bloggen, but here we go again...   Lusten har inte infunnit sig och så blev jag så vansinnigt sjuk efter förra bloggen. Har fortfarande ont i halsen som kommer och går...    Följde med Linda till ...

Och så kom då värmen tillbaka!   Själv sitter jag snorförkyld med värsta basstämman och hostar. Huvudet känns som fyllt av bomull... Trodde jag klarat mig denna vinter, men se det hade jag inte!   Förra helgen fick Elton testa vår bana lite e...