Direktlänk till inlägg 3 december 2010
...här ser du en hund som läkt på bästa möjliga sätt efter en svår senskada...det var orden Stefan sa till en praktikant i dag vid besöket på Redog...det värmde vill jag lova!!
OCH - "Ja då var det dags att låta henne röra sig mer fritt"..."menar du att hon ska vara lös", säger jag med lätt oro i rösten... JA! Nu ska hon gå i trappor, hoppa ner från soffa alltså leva ett normalt liv. Hon ska inte hoppa ut bilen men annars så...
Herregud!! Nu har vi alltså kommit hit, glädje blandat med lätt hjärtklappning...
Först fick jag omprogramera mig till att alltid vara steget före, läsa av Hanna i olika situationer och hålla henne lugn nere på golvet på alla fyra osv osv...
Nu ska jag alltså släppa på allt detta, inte så lätt kan jag säga!
"Helst en översnöad fotbollsplan"... ee ja, det finns ju faktiskt en i Svanskog några kilometer bort, tyvärr inte helt inhägnad. Tänka tänka tänka...men vi får ju lösa det som allt annat. :D
Dessutom har vi nu ställt tillbaka köksmöblerna och bäddat i vår säng. Ska alltså sova i säng för första gången sedan 3 augusti!! Dä ni.
Går runt och njuter här hemma...saker är tillbaka på sin plats...eterisk olja doftar, många värmeljus brinner och Hanna rör sig fritt. :)
På vägen hem stannade vi till på WR banan på Skutberget i Karlstad. Kom fram till att det var lika bra att våga direkt. Öppet, plant och mjuk snö. Vi skulle vara noga med att gå i gång henne tio minuter innan och efter...susade det i öronen eller var det bara en inbillning...så var hon då lös!
Hon sprang o sprang, ställde sig still och såg liksom fundersam ut - är jag verkligen lös, såg hon ut att tänka. :) Och så sprang hon igen!
Hon höll upp tassen vid några tillfällen när hon stannade till, tyckte mig se henne halta vid några sekvenser...men höll mig cool... OCH när vi sedan gick ner henne såg varken jag eller Anders henne halta!
Har även studerat henne här hemma men ser ingenting. Stefan har förberett oss på att hon kan halta efter lössläpp nu det första men då ska vi bara ta det lugnt någon dag och våga släppa henne igen...hon måste komma igång och bygga upp muskulaturen i enlighet med hennes normala rörelsemönster. Ungefär...
Nu har Anders även hunnit med ett julbord samt bowling, mycket som hänt idag. Han skulle dessutom köpa med en pizza till mig, gott gott.
Jo just det... när vi kom ut från Stefan stod Åsa o Leif där, med sig hade de glögg och lussebullar! :D Tack snälla ni...
Nu är jag så trött att ögonen går i kors, avslutar med några fina bilder, tycker jag, som Anders tog häromdagen...
Scilla...vet inte riktigt vad hon säger här...
Vi höres säkert i morgon.
/L