...på Er; jag har varit i skogen idag. Underbart att få springa i skogen igen, tycker jag! 

Eller vad tycker Ni?

   Och så har jag vart på nån åker, det var jätteblött!!"

- Klara 20 månader

/ A

...infann sig tidigare när jag tog med Hanna upp till ett av våra promenadställen - Alferikullen. Suveränt, snön hade smält till 80 % och det är gles tallskog och blåbärsris överallt däruppe! Jag visste inte hur snöstatusen var, så projektet var en chansning som slog väl ut! Hon tyckte verkligen om att kika och nosa runt bland riset. Och bäst av allt; hon lyckades hitta en gammal fotboll som jag och Klara lirade med i höstas... 

Tyvärr så är det mobilkameran som fått arbeta idag, den andra vilade hemmavid.

"Kolla vicken stor fotboll jag hittat! Jag är duktig på att bära grejer!"

Och nu sover tösen gott...

/ A

...har gått i matens, blommornas och Klaras återfunna pigghets tecken!

För att börja med blommorna så har jag fått en hjälpreda som heter duga i form av Hanna;

   hon är väldigt intresserad av vad matte gör i jorden...

   ...men tycker till slut att vi ska ha ett pusskalas i myllan, Anders tycker att matte ser liite skeptisk ut!?

   På Påskafton hade vi superväder, det tyckte även krokusen som visade upp sig från sin finaste sida...

   Och på Påskdagen hade även dessa kommit fram! 

Vi har en hel del blåsippor på gården, det är Irma som vi köpte huset av som burit hem dessa från skogen och sedan satt  på olika ställen runt huset. De har dessutom frösått sig själva en hel del och jag har inte mage att rensa bort dom. 

   Men här har vi en liten marodör som först försöket noppra bort dom...

   ...och när det inte går så trampar hon på dom!  Tur att vi har så många. :)

   Yeeaaah, skriker Scilla när matte bär ut täcket till favvo platsen för första gången detta år...

   och det dröjer inte länge förän hon får sällskap av Hanna!

Så var det ju Klaras återfunna glädje och pigghet, som infann sig på vår promenad idag:

Jag har nästan lite bekymrat studerat Klara den sista tiden och funderat var tog den spralliga "självmotionerande" hunden vägen. Ska hon redan bli en bekväm tik som hellre stannar inne än hänger med ut eller väl ute inte lämnar ens sida för en sekund!?

Sååå vi trotsade snömassorna och tog oss upp till ORVARS ÄNGAR, Klaras favvo plats, där uppe var fälten och skogsbrynet bitvis snöfria! Kopplet åkte av och då fick jag tillbaka DEN Klara som jag kommer ihåg innan snö+ej plogat+koppel infann sig!! Hon till och med avslutningsvis tog sig en riktig genomkörare på fältet utanför huset innan vi gick in!! 

Det syns så tydligt på Klara när hon får gå bara i koppel vad hon tycker det är tråkigt. Fördelen är att hon ALDRIG har dragit i kopplet en enda gång utan går jätte fint bredvid, men hela hon ser så "livlös" ut när kopplet åker på och det börjar redan i hallen hemma. Men när man släpper henne lös och dessutom i SKOGEN,  då blir hon som en annan hund, hon älskar att liksom "flyta" fram,  hela tiden på språng men aldrig längre bort än att vi ser henne.

OCH detta infriades alltså idag...och i morgon...och nästa dag...och nästa dag...och näs....

 / L

greppar vi kvastarna och ger oss av, men innan dess vill vi önska ALLA en riktigt...

GLAD PÅSK!