...två år sedan jag hade änglavakt. Då gick jag en båtbyggarutbildning här i Åmål, i samband med att Najad startade upp en skrovfabrik här. En riktig storsatsning - fabriken kostade väl runt 70 miljoner att bygga och kommunen var helhjärtade i sitt stöd! 

Nåväl, vi skulle lyfta ett färdigbyggt båtdäck med travers och tampar. Jag stod på däcket och gjorde fast den ena tampen i lyftkroken, och så PANG! Nånting smäller till mig så hårt i bakhuvudet att jag ramlar omkull och tumlar runt och blir sittandes. Kamraterna runt omkring börjar surra och springer fram till mig. Tittar chockade på mig och jag frågar: "Blöder jag?" : ) De lägger ett hårt tryckförband runt pallet på mig och sköter sig som riktig ambulanspersonal, helt otroligt vad duktiga de var!

Det som träffade mig var telfern, som är själva lyftanordningen och motorn på traversen. En klump på ca 50 kg som kom farandes från en höjd på ca 6-7 meter. Jag träffades enbart i bakhuvudet, den liksom bara touchade mig och for vidare ner på golvet.

Väl på sjukhuset i Karlstad säger dom att såret var precis intill skallbenet, men ingen fraktur.  8 bedövningssprutor, ett antal inre och yttre stygn och 20 minuter senare går jag därifrån med blodiga arbetskläder för att åka hem! I och med att jag aldrig svimmade eller känt mig illamående och jag var klar i knoppen, (men så där chockdåsig, förstås) så röntgade de inte. 

Anledningen till att jag klarade mig så bra var dels att en kamrat på plats såg hur telfern släppte ifrån balken och skrek till. Dels så var kroken i ändläge (den kom inte längre ner), och när jag skulle haka på tampen så märker jag att kroken sjunker, vilket ju inte var bra : ) Jag måste reflexmässigt, tack vare ovanstående, ha kurat ihop mig och backat, annars hade jag fått telfern mitt i fontanellen...

   Dagen efter...

När man råkat ut för något liknande, så bör man ju ta emot var dag som en gåva, inte sant? Man vet aldrig när olyckan är framme. Jag har väl inte riiiktigt kommit dithän än, men händelsen får mig att tänka till med jämna mellanrum...

Har Du haft ÄNGLAVAKT någon gång?

/ A

 

Eva S

5 mars 2010 13:00

Min Lova måste haft änglavakt i höstas (LC-olyckan du vet..)Tänker ofta på det.(älskar ju denna hund SÅ mycket!)Att hon klarade sig o tom kan springa igen är ett mirakel! visst tänker jag ibland på hur det kunde gått.. Änglavakt eller tur kan man undra.. Vilken tur( änglavakt) du hade som klarade dig! kunde ju gått riktigt illa! Håller med om att varje dag är en gåva !(Jag har blivit påmind om vad som egentligen är viktigt..)/Eva blir kul att träffa Hanna på racet till våren!

 

Sofi

5 mars 2010 13:14

Oj, vilken tur du hade.... Så att man nästan huttrar till...
Vi har alltid någon(/ängel) med oss, och vi hoppas att hon/han hjälper till om det skulle vara något.
Ta hand om Er nu och ha en mysig SOLIG helg...
Sofi med Troll å råtta...

 

Anders o Lisa

5 mars 2010 21:02

Hej Eva och välkommen!

Ja, vilken tur att Lova hade änglavakt, hon är ju bara för glad och go den tjejen, faktisk en av våra favoriter!

Kram på Er allihopa

http://krokens-whippets.bloggplatsen.se

 

åsa

5 mars 2010 22:25

Nytt försök!!
Tur att vi fick ha kvar dig Anders,ha en skön helg ,krama Lisa från mig!!

http://emmalines.bloggplatsen.se

 

Anncie och Tobbe

7 mars 2010 11:11

Hej på er "Krokens"!! Hoppas allt är väl med er!
Vilken himla tur att du klarade dig Anders,hade kunnat gått riktigt illa!
Tobbe hade änglavakt när han en gång skulle gå upp i kranen som stod på stödbenen utan att den satt fast i lastbilen.På natten hade några bus ungar dragit ur sprintarna till stödbenen så han brakar i backen med hela kranen.Den väger väl ca.1 ton.
Som tur var kände han att den höll på att ge vika,så han hoppade,och klarade sig med enorma blå märken på ena sidan av hela kroppen! Ja ibland ska man ha turen med sig!!
Ha en fortsatt trevlig dag och sköt om er!
PS.Fina bilder på era vovvar som alltid!! :-))
Kramar från oss alla

http://www.steelsuccess.se

 

Lisa

7 mars 2010 12:58

Usch vad hemskt, vilken tur att Tobbe precis som Anders kände att någonting var galet!

Känns ju ännu otrevligare också att det var någon/några som mixtrat med sprintarna.

Tur att vi har våra "gubbar" kvar, kram på Er!

http://krokens-whippets.bloggplatsen.se

 

Anncie och Tobbe

7 mars 2010 16:47

Håller med dig Lisa!!
Kram Anncie :-))

http://steelsuccess.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...har hänt sen sist?    Ja, i december började jag renovera övre "hallen", trapphuset och det ena rummet på övervåningen. Rev en vägg, satte upp ett staket som tydligen ingick i ursprungsplanen 1936, tog fram originaltaket (vanlig fasspånt med e...

    Och det tog sin lilla stund att komma in här... det var så längesedan jag skrev på bloggen så jag hade glömt allt från inloggningsuppgifter till hur man laddar upp kort, men det löste sig på vägen så att säga! :) Vi nosar och letar oss ...

Tiden flyger iväg, så nu är hösten här...       Klara: ...tar det lugnt, är med på sköna promenader och trappar långsamt ned på sina 2 mediciner.        Elton: ...tar det också lugnt, har växt en del och får göra det i sin egen takt...

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev här på bloggen, but here we go again...   Lusten har inte infunnit sig och så blev jag så vansinnigt sjuk efter förra bloggen. Har fortfarande ont i halsen som kommer och går...    Följde med Linda till ...

Och så kom då värmen tillbaka!   Själv sitter jag snorförkyld med värsta basstämman och hostar. Huvudet känns som fyllt av bomull... Trodde jag klarat mig denna vinter, men se det hade jag inte!   Förra helgen fick Elton testa vår bana lite e...