Ja, igår avslutades dagen med spänningshuvudvärk. Många tankar och koncentration gjorde väl sitt. Det gäller att vara med när Stefan pratar, för det är väldig mycket som sägs...mycket att ta till sig och lära sig när man språkar med den mannen!

Idag kom tårarna...när jag gått morgonturen med tjejerna tänkta jag det var lika bra att släppa Hanna i trädgården...se hur det går, blir ju snävare men så bra om det funkar, finns ju liksom utanför dörren.

Hon sprang jätte bra, som sagt hon springer mer sansat, inga tokrus...SÅ JÄKLA SKÖÖÖNT, nu får hon utlopp för sina känslor tjejen! Och vi får en lugnare hund inomhus... :D

För den som tycker jag tjatar vill jag bara säga - 4 månader, 17,5 veckor, 123 dagar på köksgolvet samt 870 mil senare...då kommer tårarna!

Se och njuuut, inte så bra bildkvalité men det är inte det som räknas idag... :D

   "Here I come"...

   "Husse kommer ut en sväng"...

   "Titta va´jag kan"...

   "Skönt att få gräva igen"...

   "Dags att springa igen"...

   Denna bild är ju bara för skön... :) Snön yr om baken.

   Här syns stängslet som vi fick höja i somras... ser mer ut som ett rovdjurshägn...å dä´ är väl just va´de´ä´...;)

   "Ja just de´, husse skar ju kött inne, dags att dra in å´käka frukost!"

   För att sedan ligga på kökssoffan och chilla...

   Inne hade Anders fixat frukost... i vårt "nya" kök... ;)

Nu ska jag icke mer nämna köksgolv etc etc etc!!

Ha en skön lördag.

 / L

...här ser du en hund som läkt på bästa möjliga sätt efter en svår senskada...det var orden Stefan sa till en praktikant i dag vid besöket på Redog...det värmde vill jag lova!!

OCH - "Ja då var det dags att låta henne röra sig mer fritt"..."menar du att hon ska vara lös", säger jag med lätt oro i rösten... JA! Nu ska hon gå i trappor, hoppa ner från soffa alltså leva ett normalt liv. Hon ska inte hoppa ut bilen men annars så...

Herregud!! Nu har vi alltså kommit hit, glädje blandat med lätt hjärtklappning...

Först fick jag omprogramera mig till att alltid vara steget före, läsa av Hanna i olika situationer och hålla henne lugn nere på golvet på alla fyra osv osv...

Nu ska jag alltså släppa på allt detta, inte så lätt kan jag säga!

"Helst en översnöad fotbollsplan"... ee ja, det finns ju faktiskt en i Svanskog några kilometer bort, tyvärr inte helt inhägnad. Tänka tänka tänka...men vi får ju lösa det som allt annat. :D

Dessutom har vi nu ställt tillbaka köksmöblerna och bäddat i vår säng. Ska alltså sova i säng för första gången sedan 3 augusti!! Dä ni.

Går runt och njuter här hemma...saker är tillbaka på sin plats...eterisk olja doftar, många värmeljus brinner och Hanna rör sig fritt. :)

På vägen hem stannade vi till på WR banan på Skutberget i Karlstad. Kom fram till att det var lika bra att våga direkt. Öppet, plant och mjuk snö. Vi skulle vara noga med att gå i gång henne tio minuter innan och efter...susade det i öronen eller var det bara en inbillning...så var hon då lös!

Hon sprang o sprang, ställde sig still och såg liksom fundersam ut - är jag verkligen lös, såg hon ut att tänka. :) Och så sprang hon igen!

Hon höll upp tassen vid några tillfällen när hon stannade till, tyckte mig se henne halta vid några sekvenser...men höll mig cool... OCH när vi sedan gick ner henne såg varken jag eller Anders henne halta!

Har även studerat henne här hemma men ser ingenting. Stefan har förberett oss på att hon kan halta efter lössläpp nu det första men då ska vi bara ta det lugnt någon dag och våga släppa henne igen...hon måste komma igång och bygga upp muskulaturen i enlighet med hennes normala rörelsemönster. Ungefär...

Nu har Anders även hunnit med ett julbord samt bowling, mycket som hänt idag. Han skulle dessutom köpa med en pizza till mig, gott gott.

Jo just det... när vi kom ut från Stefan stod Åsa o Leif där, med sig hade de glögg och lussebullar! :D Tack snälla ni...

Nu är jag så trött att ögonen går i kors, avslutar med några fina bilder, tycker jag, som Anders tog häromdagen... 

   Hanna i solen...

   Scilla...vet inte riktigt vad hon säger här...

Vi höres säkert i morgon.

 /L

...idag får det bli en kort blogg, vi måste gå till sängs inte allt för sent för att gå upp tidigt och styra kosan mot Västerås. Förhoppningsvis sista besöket hos Stefan Rosen denna höst/vinter. :)

Nu är det inte lätt att få till träningspromenaderna med Hanna, alldeles för kallt, det krampar i tassarna. Men min händige Anders har snickerat ihop cavaletti-banan, kom väl till pass nu...

Hanna lärde sig otroligt snabbt att gå rätt över hindren, det ska ju som sagt bara vara ett steg mellan pinnarna.

Scilla ville inte gå över hindren det första, men Anders arbetar med henne och idag gick det bättre.

Klara gick också helt rätt det första men tyckte efter några vändor att "vad ska detta vara bra för..." :)

Här har vi personligheterna; Hanna - ingenting är omöjligt!   Scilla - stönig, stönig, jaja, ok, gör som du vill då!   Klara - jag gör som du säger, men vofför gör vi på dette vise??

Vi ska träffa Åsa o Leif också innan vi far hemåt igen, alltid lika trevligt att träffa dessa två hundmänniskor och språkas. Kommer att sakna träffen med dom som blivit i samband med dessa resorna...men snart är det vår/sommar igen... :D

Är ledig i helgen också, jippi!!

 /L

...nu är det bistert, -21,5°...och jag tänker ännu mer på djuren i skogen...:(

Har tidigare i dag läst lite bloggar där rasstandard, uppfödning och "illa beteende" tas upp. Vill börja med ett tips; LÄS EJ dessa bloggar... som gör dig upprörd eller gör påhopp hit o dit! Enda syftet för dessa är att skada, reta upp eller visa vad bra jag är. Visst, man får många besökare, vi människor tycker ju om att läsa lite sensation, men vem vill bli kallad empatilös...:D

Men lite funderingar som jag haft är bl. a...

Jag är glad att jag fastnat för vinthundar/whippets. Tror att whippetuppfödare i Sverige kan räkna sig till de mest seriösa uppfödarna i landet. Man kan vara kreti o pleti i Sverige idag, kanske inte i morgon, och ändå lyckas med sin uppfödning - tack vare ett medvetet avelsarbete som ligger till grunden för rasen i Sverige. Tror det är svårt att hitta en helt "rasvidrig" whippet i vårt land...Vi ser lite fler stora hundar idag och det måste väl bero på att vi väljer att avla på dessa individer mer nu än förr. Tror det var mer "skamligt" att komma med en stor "ippe" förr. Märk väl att jag inte gör skillnad på kapp/utställning...

USA te. x har väl skrivit om maxhöjden för rasen i rasstandard, vet inte riktigt vad jag tycker om det...vi pratar om att hunden får ett helt annat steg...springer som en greyhound. Det kommer "stora" hundar från Öst och springer skiten, ursäkta uttrycker, ur våra hundar...hur lång tid tar det innan någon i Sverige hoppar på det tåget...

Alla vill vi vinna och strävar mot toppen - ära o berömmelse... helt mänskligt! 

Likaså när man går ut på nätet och kollar uppfödare i Europa så tycker jag att det finns en stor medvetenhet hos uppfödarna i vad de vill ha. Man ägnar sig åt Lure coursing, utställning och/eller kapp där det också finns regler på storlek te x för att få sina titlar...vilket automatiskt gör att man vill avla "rätt"...detta är vad jag tror, tar mig friheten till det :)

Brukar tänka på te.x schäfern och jämföra...en stor ras, populär, som sönderavlats...eller alla dessa tunga raser med höft/led problem...eller pekineser, är det väl, som ska ha så stora ögon att det ofta blir problem med dem...etc etc etc

Whippeten som ras är väl ändå väldigt sund och frisk...tänk att få till ett bra avelsarbete med någon av ovanstående raser... ;)

NÄ, nu är klockan 00.30, måste sluta fundera på allt detta nu och krypa till kojs...som sagt detta är mina funderingar bara, så hetsa inte upp dig för mycket ;)...är lite trött oxå så jag får väl se hur mycket jag själv förstår i morgon när jag läser denna blogg

Natti natti...

 /L