...på bombdådet i Stockholm.

* Nu har terrorn nått till "avlägsna" Norden.

* Varför händer detta?

* Varför händer detta hos oss? Vår närvaro i Afghanistan? Vilka länder har  fredsbevarande styrkor där? Händer detta i alla dessa länder?

* Vad tror de som planerade och utförde detta skall resultera i? Eftertanke? Förståelse? Förlåtelse?

"Våld föder våld föder våld" - Man undrar ju om vi faller offer för 3e gradens våldshandlingar, eller är det 4e, eller 5e? Har någon koll på detta!?

Personligen så känner jag ofta en stor uppgivenhet och t o m apati inför nyhetssändningarna, som levererar den ena tragedin efter den andra. Vad kan vi egentligen göra? Som gör faktisk nytta? Om vi skänker pengar till Röda Korset, hur vet vi att våra mynt faktiskt landar där de ska; vi har ju hört om diverse svindelskandaler. Ska vi satsa våra ETIK, SAMVETS & SOLIDARITETS-PENGAR på lokala organisationer (med sina internationella kanaler) , och hoppas på "ringarna på vattnet"-effekten? Vad gör faktisk nytta?

Tunga frågeställningar, men är det nå'n som har nå'n fundering eller t o m svar på detta, så kommentera gärna!!!!

/ A

Nu när vi köpt en "ny" bil så får vi be Dig att rösta i vår nya omröstning!

"VILKET BILMÄRKE REKOMMENDERAR DU?"

/ A

...Ja nu står den här, den nya bilen;

eller ny och ny, den är från år 2000 men i väldigt fint skick. Ingen rost och gått drygt 12.000 mil. Det som gjorde att vi slog till på just denna var att det endast varit två tidigare ägare samt att den är mycket väl servad.

Dessutom var den skön att köra och åka i, satt högre upp liksom, bra för lilla jag...

Det har varit en lång helg i arbetets tecken, Lusserocken gick över förväntan med ca 130 besökare. Nu kan det bli jul då detta arrangemang är över...alltid skönt då man rott något i hamn. :)

Här är det kallt på ett rått sätt, om ni förstår vad jag menar, det känns kallare än vad termometern visar.

Inget bra väder för rehabilitering av Hanna, krampar i tassarna och det blir knaggligt där hon ska springa. Hon fortsätter med att hålla upp tassen efter språngmarscher...

   Här tror jag hon provar på att vara "hare"...

Nu ska vi elda i kaminen och ta en läskväll, får väl se hur lång tid det tar innan korkgluggarna  far igen...sov oroligt i natt efter en sen musikkväll med mycket spring fram och tillbaka...

På återseende :)

 /L

Nu har jag kört Anders till stationen och han är på väg till Göteborg, undrar om det blir något bilköp... :), tror det... :D

I morse hade vi - 16°, nu är vi där igen, inga större prommisar med brudarna.

I dag tänkte jag bjuda på lite boktips :). För den som gillar deckare kan jag mycket varmt rekommendera två böcker av Johan Theorin;

   Två tokbra böcker varav jag själv tyckte allra bäst om Nattfåk. De bör läsas med Skumtimmen först, om man tänker sig läsa båda två, men väljer du bara en rekommenderar jag som sagt Nattfåk! Utspelar sig på Öland med härliga personporträtt ...du blir inte besviken...

Över till hundböcker;

   Här finns mycket matnyttigt för den vetgirige med många bildillustrationer och förklarningar. Anna Holmgren o Marie Söderström Lundberg har skrivit Låt tassarna vila, och i Fysträning för hundar är Stefan Rosen med. Dessa tre är engagerade i utvecklingen inom rehabilitering och ingår i den veterinärmedicinska rehabgruppen i Sverige.

Nu över till en annan passion jag har här i livet, och självklart är det hundar med...

Hundfigurer i brons, porslin eller varför inte tavlor. Det är ett "långsamt" och noga valt samlande, letar efter de där motiven...och prissumman har väl satt stopp i bland.

   Detta, har jag för mig, är min första vinthund i porslin...en liten en...

   ...och detta min första bronsfigur...var jätteglad när min syster sålde denna vidare till mig. Hon är möbelsnickare och intresserad av bl. a gamla ting.

   Denna köpte jag från Tyskland, är lita av stoltheten än så länge bland bronsfigurerna...

   Brons är favoriterna men det har  smugit sig in lite  porslin också...

   Lite annorlunda figur i typisk vinthundspose...

   Denna tycker Anders inte om, men den får vara framme ändå... :)

   Två engelska greyhounds som kanske varit ute på harjakt...

   Och mitt senaste inköp, kommer från Kina, syns tydligt tycker jag...annorlunda i sitt utformande.

Nu låter det kanske som att jag inhandlar hundfigurer varje månad...så är inte fallet... Den sista landade i hemmet för ca 1 år sedan. Som sagt det är ett livslångt samlande, av de rätta hundarna. Ibland har budgivningen blivit för hög och vissa guldkorn har gått ur händerna. Men mest grämer jag mig över en oljemålning på Tradera som jag missade innan jag lärt mig hur man budar "smart"... :)

Sedan går det upp och ner hur aktiv jag är i sökandet.

Men allra mest tycker jag om dessa tre figurer... :D

Ha en riktigt skööön freda´  gott folk!

 / L

Julkonserten i går gick väldigt bra, tror de flesta av oss var nöjda. Det är lite så med oss i kören, innan lätt kaos och när det väl gäller skärper vi oss. Detta vet vår körledare så han brukar vara lugn före och säga "nu sliter vi inte mer på detta". Men igår syntes det på honom att han var riktigt nöjd efter vissa stycken, kul kul!

Anders som hoppat in som kyrkvaktmästare, och kunnig inom musik, tyckte också att det lät riktigt bra och det gör det när man får till trestämmigt och kanon bl. a.

Nu har jag skrutit nog... :D

Här växlar temperaturen mellan -2° -  -20°. Tänkte jag skulle ut och fota lite träd innan frosten försvinner från dem. Det var häftigt utanför kyrkan i går kväll, träden såg nästan overkliga ut för det var så mycket frost på dom, sedan strålkastare som lyste upp gjorde väl sitt till...

Nu har Hanna o Anders åkt till rehab, lika bra att använda alla tiderna vi betalt för. Då passar Scilla o Klara på att busa;

   "Kom igen Scilla, ska du va´ me´på lite bus!?"...

   "Självklart!"...

   "Vart kom hon ifrån?"...

   ...jag biter lite i den stora trasan"...

   "Sådär, de´va´lite bus de´"...

I morgon åker Anders till Göteborg, och förhoppningsvis har han denna med sig hem...

Toyota Picnic, en liknande modell som vi redan har fast med ett plant golv. Alla säten baktill (två rader) plockas ut så vi får in burar...

Besiktade våra två bilar i veckan som gick, inte såå kul...roståtgärder på båda två. Den "lilla" bilen vill vi inte lägga några pengar på men kombin lagar vi upp, måste ha två stycken. Och måste tillägga att kombin är 16 år gammal, snart 30.000 mil, och det är första gången vi fått ombesiktning på den, den har bara gått o gått o gått...

Denna modell som vi nu har spetsat in oss på sägs vara likadan, få fel enligt bilprovningen...kanske inte så gassig...men det bryr vi oss liksom inte om, vi vill att de ska harva o gå... :)

Nu har jag fyra kvällspass framför mig, avslutar dessa på söndag med Lusserock, ett arrangemang som jag håller i i o m att jag är ansvarig för musikhuset på vår "gård".

Har glömt att nämna att vi har varit uttagna som en av tre deltagare  för att bli årets "Ungdomskommun" i Sverige. Vi slutade som tvåa men är mycket stolta över att överhuvudtaget bara ha blivit uttagna!

En av de andra kommunerna hade satsat 25 miljoner på att ta titeln, de grät när de förstod att de ej vunnit...hos oss har det inte satsats några extra pengar utan rymts i befintlig budgett på 2,5 miljoner...då är det bra gjort att komma på delad andra plats... ;)

 / L

...hur det nu går ihop. :/

Måste ju försöka hålla fanan högt och blogga på!

Tittade igenom lite kort igår och upptäckte att vi aldrig visat korten från vår lilla tripp till Midlanda, som blev en minisemester. Så dessa kommer här, är väl onödigt att de bara ligger "och samlar damm"...

   Först ut: Hanna, som kikar längtansfullt ut och undrar vad det är för folk på campingen.

   Så här såg det ut i slafen där jag skulle sova...

   Nästa dag for vi från Mora, förbi Orsa för att komma till...

   ...till Helvetesfallet...

   Det var mäktigt vill jag lova, nästan lite läskigt och bruset var högt.

   Den här lilla hängbron gick Anders ut på - inte jag!

   Här står vi precis i början av vår klättring ner. Fick rådet av andra turister  att inte ta den "vanliga" vägen ner, utan gå genom skogen, ni förstår snart varför...

   Det var brant!!

   Här ser ni den "vanliga" stigen...stora sten och rötter som man halkade runt på då det var blött.

   Avslutade med Storstupet.

   Den här saken stod helt plötsligt efter vägen...ska det vara en busskur tro!? :)

   Efter detta begav vi oss till Nusnäs och dalahästarnas land...här sågas de ut...

   ...för att sedan täljas till av bl. a denne man...

   Här visar han upp världens minsta dalahäst!

   Här är några av färgerna man kan hitta dom i...

   ...men innan det har de varit här inne för att få sin "grundfärg"

   Och sedan passerat kanske just denna kvinna som målade mönstret. Trots att det är så otroligt många besökare där så var hantverkarna pratglada, beskrev gärna vad och hur de gjorde!

   Här har vi några riktigt gamla hästar...

Och -  till och med Frankie Boy hade en dalahäst i sin ägo - undrar allt om han hade den framme... ;)

Det var lite magiskt för mig att återse dalahästarna...min far älskade Dalarna och många var besöken där på somrarna som liten...helst ville jag hoppa upp på den stora hästen utanför entrén, men plötsligt drabbades jag av blyghet och det blev inte av...tänk att få visat det här på bloggen!

Det var lite från vår resa...nu ska jag snart stassa om bl. a...vi ger en julkonsert i kväll tillsammans med en annan kör.

Ha de´

 / L

...har blivit mitt största intresse. Jag hade för ca 11 år sedan en släng av hundskräck, eller vad man ska kalla det. En kompis under mina barndomsår hade en strävhårig taxtik som hette Tanja. Hade jag träffat henne idag hade jag antagligen tyckt mycket om henne, jag tycker personligen att taxar har så vackra huvuden och framförallt deras mörka, klara o pigga ögon - en tydlig koppling till whippet, eller hur? Hursomhelst, kompisen tyckte om att "skoja" med mig och en annan lekkamrat genom att hetsa Tanja till: "Skall, Tanja, skall!!" Det tyckte han var jättekul och skrattade för fullt, när jag frenetiskt försökte, rent mentalt, värja mig från hennes (i mitt tycke) hetsiga blick och det ivriga, skarpa skallet. Hon lät arg, tyckte jag : ) När vi kom för att hämta kompisen för diverse lek och stoj, och kom in hos dem, så brukade alltid Tanja rusa fram och skälla, men hon gjorde ju aldrig nånting. Det spelade dock ingen roll för mig, som upplevde hela situationen som jobbig och nästan hotfull. Jag var nog mellan åtta och tonåring, tror jag, och dessa tillfällen etsade sig fast.

Men NU:

...rörs jag till tårar när jag ser människor med hund, och de har en allt annat än omsorgsfull relation till sin hund. Ett exempel: Ett äldre par, mannen går först med granris till sin grav, efter kommer kvinnan med en hund i koppel. Hunden är go´och viftar på svansen och vill framåt till husse, kvinnan blir SÅ arg och skäller och klagar på hunden, samtidigt som hon rycker hårt och aggressivt i kopplet. Hunden stannar till, vänder sig om och tittar på matte med oförstående ögon: "Varför är du så arg, matte? Ni båda är ju min familj, och jag vill ju även fram till husse och gå med Er tillsammans... Jag gör allt för Er, det vet Du väl?" Min personliga erfarenhet av livet med hundar är att de älskar oss, och bara vill oss väl. Vi ger dem mat, vi gosar med dem, vi leker med dem, vi ger dem (förhoppningsvis) någon form av aktivering. Tänk om alla människor fick den omtanken... 

Jag får nog hålla med den vise som sa: "Hunden är människans bästa vän"

Så, när jag alldeles nyss kikade på lite kort som Lisa tagit, känner jag mig tvungen att dela med mig av dem, jag tycker de säger så mycket...

Ni, mina kära hundar, är så ärliga och varma och personliga. Jag byter inte bort Er mot allt guld i världen...

Ha't gött!

/ A

...varför springer du så fort förbi...som vanligt, när man har det gött går tiden fort!

Idag skulle vi hinna med att åka till fotbollsplanen i Svanskog för lössläpp och klockan 16,oo var vi bjudna på glögg-afton hos min äldsta systers son.

Passade bra att låta hundarna vara lösa strax innan vi for iväg in till sta´n.

På fotbollsplanen var det lite djupare med snö och framför allt var snön tyngre då det blivit varmare ute, ca -1,7 °. Märkte att Hanna bromsade upp när hon sprang, höll igen mer än i fredags. Men det är väl inte konstigt, hon har ju trots allt inte sprungit lös på 4 månader. Kanske hon kände av i muskler eller kroppen överhuvudtaget. Höll upp tassen några gånger, men mindre än i fredags och hon haltar inte vad vi kan se. Vi tar varje dag som den kommer :)...hon ville däremot inte bli kopplad så vi fick locka o jollra lite extra...är nog dags för klicker och Frolic!

Klara däremot gav järnet bitvis och njöt idag, Scilla hängde på...

Lite pirrigt var det att lämna dem ensamma tillsammans igen, har aldrig varit några problem innan men vi har ju inte vågat det den sista tiden...men de gick lugnt och la sig på kökssoffan, tre huvuden kikade upp på oss när vi rundade hörnet på huset.

Glöggaftonen var hur trevlig och mysig som helst. Reine, som han heter, är ljudtekniker och har arbetat med många av Sveriges artister. Hela Sverige är hans arbetsplats och han har även en studio här i Åmål. Denna studio ligger i ett jättemysigt gårdshus på tre våningar, med knarrande golv och slingriga vindstrappor vid de gamla husen i Åmål. Ljuslyktor brann ute i snön och det luktade glögg redan ute på gården. Väl inne i värmen hördes julmusik och det var bara att kasta sig i kakfaten med diverse kakor, som han faktiskt delvis bakat själv...han är en mångsidig kille. Dessutom hade hans dotter Alva, 5 år, en utställning. Vi gick noga igenom hennes teckningar. :) Synd att jag inte hade kameran med!!

Och nu sitter jag här... Anders o tjejerna är på andra våningen, eldar i kaminen och läser gör de visst...

Avslutar väl med lite kort;

   Scilla...

   ...vet precis hur hon ska få Hanna till sig...

   ...när hon vill bli ompysslad...

   Hon njuter sååå...

   Här är det ett helt klusster som njuter...så går det när man ska lyssna på talbok :)...för övrigt en bra sådan - Paganinikontraktet av Lars Keppler.

   Häromdagen var det ett så otroligt skönt sken inne i rummet, försökte fånga det...gick väl kanske inte så jätte bra...får träna mer med slutartid osv...

   Frostbitna träd utanför...sagolikt...

Och här är min prins...som får rycka ut när jag får mina idéer...mera ljusslingor...

   Ett fräckt kort tycker jag med nyponen i förgrunden. :)

   Kom hastigt på vid frukost att jag sett dessa diod-hjärtan säljas till halva priset i sta´n...

   ...sagt och gjort, in till affären, hem och sätt upp...

Nu ska jag gå och titta på Maria Wern, som spelades in i onsdags.

 /L