Direktlänk till inlägg 22 augusti 2010
Vi bor numera i köket och hallen. Ut med köksbord, soffa och stolar in med madrasser.
Har inte kunnat skriva här då vi inte lämnar Hanna en sekund. Jag är ledig när Anders jobbar och vice versa, och så har det sett ut denna veckan och ytterligare två veckor till.
Väl framme i onsdags morse i Strömsholm kom vi in klockan åtta prick med Hanna, men sedan visste de inte när de fick tid med henne då vi fått en jourtid. För att få tiden att gå gick vi på upptäcktsfärd med de andra två töserna, hamnade vid Strömsholms slott, såg vackra hästar, stallar, galoppbana och gamla ekträd bl. a.
Så ringde då äntligen veterinären! De hade försiktigt masserat tårna och leden då hon hade fått ett ödem där och var väldigt stel. Troligen hade hon lindats för hårt vid sista försöket i Karlstad...och en tass får inte vara i det krökta läget för länge, hade vi haft henne så som de sa i Karlstad, hade hon antagligen inte kunnat använda tassen fullt ut i framtiden...vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta...
Men nu är hon gipsad med ett väldigt lätt glasfiber-bandage och i stället för vadd så sitter där en jättetunn gummivaddering, ca 1 mm. Alltså ett otroligt lätt och tunt glasfiberbandage mot det som satt innan...Känns ungefär som vi kom dit med en relik och åkte hem med ett hi-tech material från Star -Trek på lilla Hannas ben... :)
Hon är gipsad i fysiologiskt läge, dvs tassen rakt ner, och skall så vara i tio dagar. Skulle bandaget hasa efter sju dagar så är det OK att tidigarelägga nästa fas.
Så nästa fredag, förhoppningsvis, ska vi tillbaka för nästa omläggning. Det gipset är också ultralätt och har en elastisk egenskap, så att hon successivt ska belasta senorna mer och mer. Det kommer att bli ett mer elastiskt gips för varje omläggning. Tänk vilka material det finns! Nu har vi kommit till specialistvård och tror på det bästa, "men jag är inte Gud" som hon sa vetten, och kan inte garantera att gipset sitter, men har gjort mitt bästa. När jag pratade med henne kände jag att hon pratade med så´n självklarhet i hur det fungerar och hur det hela ska läggas upp i fortsatt vård, det känns skönt!
Började skriva på denna blogg i fredags och nu är det söndag. Dagarna segar sig fram och det blir mycket läsa på köksgolvet. Är glatt överraskad över att Hanna lugnat ner sig så, finner sig i situationen och sover/vilar mest hela dagarna...måtte det hålla i sig! OCH - dagarna går...
Bort med hockeyklubban och dit med ett lasersvärd! Man får se upp ibland när hon ligger bredvid och fäktar :D...har smakat på det några gånger...
/ L