Ja vi lämnade in Hanna i söndags och hämtade hem henne igår, måndag, em. I morse kl. nio får jag ringa till Karlstad igen och säga att nu kommer vi, gipset glider..
De kommer fram till att de ska linda bandagen upp över skuldrorna och ner runt bröstet för att liksom få det att sitta kvar...Hanna är groggy när vi hämtar henne och väl hemma börjar hon skrika när hon ska röra sig och fungera med detta. Och ja, det satt lite väl hårt. Anders håller henne och jag gråter och försöker klippa upp det som orsakar smärtan...gråter gör jag för att fungerar inte detta så tar vi bort gipset, säger de...det får bära eller brista - ja, i ordets rätta bemärkelse!!
Så i morgon åker vi till Strömsholm, eller snarare i natt - skulle helst vilja åka nu! Enligt ortopederna där får vi inte ta bort gipset...måste sitta minst tre veckor och sedan kunde man sätta några "band"-någonting. Som sista utväg kan man sätta stift som hjälper till att hålla kvar gipset...
Såret har läkt bra, vi har ordnat med våra jobb så vi är med Hanna dygnet runt (en av oss), möblerat om hemma så att det ska funka rent praktiskt, Hanna har inte ont...
Underbara chefer som ger oss ledigt med kort varsel och uppfödare som lyssnar och stöttar till 100%!
Det är alltså bara detta lilla gips som måste sitta kvar... men nu tar vi nya tag i morgon och fixar det här, det måste gå!
/ L
Katarina
17 augusti 2010 19:14
Hejsan
Det gör så ont i hjärtat när jag läser vad Ni och Hanna får utstå.
Tänker på er och ber att att ska gå väl
Lisse
17 augusti 2010 19:23
Men åhhh vad trist med Hanna :(
Hoppas iaf att allt läker som det ska och att hon blir bra snart igen!
Jag gillar kärran som gjordes till lilla Hanna :)
Lycka till med allt!
http://htttp://greydobs.blogspot.com
Håkan Persson
17 augusti 2010 20:25
Inte gråta Lisa.....Hur djävligt det än är så ska ni veta att...Efter regn kommer solsken...
Lycka till i Strömsholm.
Marie S
17 augusti 2010 21:58
Instämmer med Håkans inlägg. Efter regn kommer solsken, och jag är övertygad om att den här trista historien får ett lyckligt slut! Jag håller tummarna för att det nu fungerar med gipset, och jag förstår att Ni tycker det är tungt just nu. Nu kan det bara gå framåt igen!
Ha det gott,
Mvh
Marie S
http://www.mibisans.blogg.se
Linnea
17 augusti 2010 22:43
Skit, va jobbigt detta är både för er och Hanna. Håller tummarna att allt ordnar sig till slut.
Många kramar från oss!
Sara
18 augusti 2010 08:19
Hoppas att allt löser sig till det bästa. När man läser er blogg inser man att man inte ska klaga för att man ev har någon infektion i hundgänget...
Jag måste säga att Hanna verkar vara en kämpe. Jag kan inte föreställa mig hur Zeke skulle reagera om han skulle vara tvungen att ha det där gipset och vara så mkt i stillhet.
http://sarajohan.bloggagratis.se
Sofi
18 augusti 2010 17:17
HÅLL UT!!!
Hanna är LYCKLIGT LOTTAD som har ER!!!
Kramar fr oss i Ramnäs...