Nätet är fantastiskt bra, vilket till och med jag upptäckt, man kan få svar på det mesta och till och med vara påläst innan man kommer till  t ex veterinären..

Kollade alltså runt i o m kennelhosta och upptäcker att SHCF kontra SKK har olika uppfattningar vad det gäller hur länge man ska hålla sig borta från tävlingar vid "hostan". 

SHCF har att hund + hundar som finns hemmavid är rödlistade i 20 dagar

SKK skriver en månad.

Sen har man ju naturligtvis en egen uppfattning och ser hur påverkad hunden är och tar ansvar utifrån detta.

Alltså, är SKK det rådande eller kan SHCF köra efter sina regler? Kanske en urdum fråga...

 / L

Linnea/kennel Moneystep´s nämner idag på sin blogg att hundhosta nämns lite här och där i landet, vi är en utav de drabbade familjerna...det känns så tråkigt så jag är helt matt i kroppen.

Anders trodde att hon fått en pinne i halsen, då jag jobbade, men när jag hörde henne förstod jag vad det var, tyvärr. Hon är vaccinerad och har därmed fått en lindrig variant utan feber och hostat ytterst lite och det verkar redan klingat av. Har inte märkt något på de andra två och hoppas det stannar vid detta. Kollade på nätet och tydligen är det mycket i värmland bl.a

I helgen skulle vi ha skrivit ID-bok till Klara och ev. kört henne ett "lopp", men det var bara att lämna återbud.

Och ett stort TACK till Torsten/kennel AxRace som mejlat två ggr och lämnat datum- förslag på licenslopp...

Och som om det inte vore nog kommer Göran och Linnea/Moneystep´s ner till Västerås den 20e, med stödhundar. Hur kul hade inte det varit och ev. fått licens bland "släkten"...suck...

Och när det är dags för oss igen då är väl de flesta hundkappare i full färd med tävlandet och det blir svårt att hitta stödhundar !?...

Och så missar vi Midsommartävlingen i Norrköping, som vi tycker är en höjdare...

...inte nog med att man har tikar som löper mitt i säsong, det finns något som heter KENNELHOSTA oxå!

OCH... ja, nu gnäller jag men jag behöver få ur mig detta! Har dragit mig för att skriva denna bloggen och USCH vad tråkig den blev...

 Och ja just dä´ja, följer hon schemat ska hon löpa i början av september..............

 / L

      ...till vitt.

Från höger...

... 

...till vänster!!     "Det är mumsfilibabba med tulpaner!"

/ A

...som har varit och är ootroligt skön!

Planterat blommor, om än mycket mindre i år än tidigare, haft besök av trevliga vänner, vara med hundarna i trädgården och nu ska vi grilla... :) Behöver inte så mycket mer...

Vi försökte oss på lite "utställning" i trädgården med Hanna idag, hon  var måttligt road! Har ju sett alla trevliga och snygga kort på valpträffen hos Åsa o Leif/ Emmaline´s Kennel och kände att vi får visa upp tjejen här hemma också... :)

   Hanna, drygt 8 månader, 47 cm och väger 11.3 kg.

Hanna kommer att landa som Klara ungefär i storlek och därmed att ha en bra storlek som tik, tycker vi. Vi är mycket nöjda med Hanna både vad det gäller temperament , social och orädd, och som sagt storlek! Vi fick helt enkelt det vi ville ha... Får väl säga att Hanna är den mest "planerade" valpen vi fått hem.

Vi var med på tiklistan redan när Sökövintin BS Juliet parades med Jykä v.d Spaarne Meute men valde att avstå då vi beställt valp samtidigt med Dan o Linda och ville följa det att vi skulle ha en varsin valp från samma kennel ( hon fick bara en valp). I samma veva var Anders ute på nätet och såg att Kennel Moneystep´s parat sin tik, Tre Rand, med Jykä och Leif ringde dessutom och tipsade oss om detta. Som tur var hoppade vi på det tåget och Klara landade i Kroken, vilket vi inte har ångrat en enda sekund, utan tvärt om....

Och som sagt, trots att vi hade en valp hemma, så ringde vi direkt till Åsa o Leif när vi såg att BS Juliet skulle paras igen och satte upp oss. 

Kan väl säga att hade det varit tvärt om så vete tusan om vi ringt...:) Klara var väääldigt sansad som valp - Hanna Med H där emot... :) :) :) Men får den tjejen löparskalle, då jäklar! :) Hoppas nu att ni kan skratta med oss och inte ta detta för allvarligt...

Ha en trevlig lördag!

 / L

I solens ljumma kvällsvärme, begav vi oss upp på våra favoritkullar; Alferi-kullen och de mer sydligt belägna Birgit-bergen.

Fräscht...

Klara väntar in Hanna, för fortsatt promenad...

"Det är någonting här som luktar väldigt gott! ( frolic )"

Här skälls det på nåt som inte syns...

Står stilla i värmen...

Nu är vi på väg hemåt och ljuset börjar bli lite rödare...

/ A

...gött!..........................................
............

...............                              ......                       ....    ......                .................................

   Per-Mo´bile blick...

   Moneystep's blick...

   Emmaline's blick...

Underbart väder, fläktande vind, solsken - på väg mot syrén! Morsan sa alltid: "Mellan hägg o syrén ska ingen jobba!" Ligger nåt i det...

/ A

Börjar med att säga TACK till alla som lämnade en kommentar till Klaras bedrifter i Karlstad!

...och så tänkte jag skriva lite om hur vi tänker och hur vi känner när vi ger uttryck för våra tok-känslor :)...

Vi har haft otur, jag och Anders, vad det gäller våra tikar. Scilla blev skadad och vi har valt att inte tävla något mer med henne då det viktigaste är att hon finns hos oss,  så hon får gå efter "haren" ensam istället. De som känner till oss sen tidigare vet att vi hade  ytterligare en tik, PM Pit A Pat, hon finns inte kvar hos oss och jag kommer troligtvis att skriva om henne och vad som hände men i dagsläget gör det fortfarande för ont för mig...

Så det har liksom blivit en liten omstart för oss vad det gäller hundarna och vad vi gör med dom, WR och förhoppningsvis lite rundbana i framtiden...

Och efter ett stundtals mycket tungt år är det  otroligt roligt att vara igång igen med nya krafter och nya utmaningar. Klara gav oss redan förra året tok-glädje men det var så mycket blandade känslor då...

Vad vi kommit på är verkligen att det viktigaste för oss är att hundarna fungerar tillsammans och har hälsan, allt det andra som tävlande osv är ren BONUS och som man ska passa på att bli just TOKGLAD över...

Och tokglada blir vi, kanske lite väl lätt tycker en del, men så´na är vi. 

Och som sagt tokglada men inte tokiga. Vi jämför alltid Klara, som det ju handlar om nu, med sig själv. Hur hon förbättrar sina tider och utvecklas, för det har hon gjort nu i år, så sent som de senaste veckorna om vi ser till senaste träning/tävling. Och den som säger att den inte sneglar åt tider eller placeringar tror jag inte är sann emot sig själv. Man kan älska sin hund och sätta det i första rum samtidigt som man vill tävla och se den vinna! Och som jag sagt tidigare, när hunden inte vinner hittar vi alltid en annan anledning till att känna oss nöjda :) 

Och vem skulle inte bli tokglad när ens hund får springa i samma final som superduktiga Hembra, Gibson och Mr Loquat.

 / L